Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Filmstjärna. Sonia Braga gör en lysande insats i Aquarius. I Sverige är hon fortfarande mest känd för Spindelkvinnans kyss (1985).

Sonia Braga briljerar

Sonia Braga bär upp Aquarius på egen hand, men filmen är för lång, menar Mats Johnson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

DRAMA
AQUARIUS
Regi: Kleber Mendonça Filho, Brasilien, 2016 (142 min)

Sonia Braga får sitt namn före filmtiteln och så skall det förstås vara när Braga, som spelar pensionären Clara, bär upp Kleber Mendonça Filhos film Aquarius på egen hand.
Spelplatsen är Recife, Brasilien. Clara bor i tvåvåningskomplexet Aquarius. Ett byggföretag som planerar en lyxrenovering har köpt upp varenda lägenhet utom Claras (hon vägrar att sälja).


Filmen är laidback i stilen, i betydelsen regissör Filho har inget behov att ösa på med dramatik. Clara sitter hemma i lägenheten, dricker vin och lyssnar på gamla LP-skivor. Ibland går hon till stranden, för att sola och för att snacka med en hyfsat ung livräddare.


Pusselbitarna som ger oss Claras bakgrund läggs ut långsamt. Som ung mamma besegrade hon cancern. Innan pensionen var hon kritiker, med musik som expertområde. En kortkort scen från en kyrkogård avslöjar att Clara varit änka i 17 år. Som yrkesverksam valde Clara ofta att satsa på sig själv och karriären i stället för på familjen, något som hennes tre nu fullvuxna barn fortfarande är bittra över.


Det är konflikten mellan Clara och byggföretagets cyniska representanter som för handlingen framåt. I princip ingen står på Claras sida, men detta är en självständig kvinna som inte ger sig.

Det är uppfriskande med en film som helt och hållet kretsar kring en kvinna i 65-årsåldern. Braga, som i Sverige fortfarande är mest känd för Spindelkvinnans kyss (1985), är en briljant skådespelare. Att jag stannar vid en trea i betyg beror på att Aquarius är omotiverat lång, två timmar och tjugotvå minuter.