I sitt testamente skrev Charles M Schulz (1922–2000) att ingen ny tecknare fick ta över dagstidningsserien Snobben. Han skrev också att om Snobben, Karl, amatörpsykologen Gullan och de andra figurerna skulle förekomma i tecknade filmer fick det inte göras några förändringar i deras utseenden och karaktärsdrag.
De kraven uppfylls i Steve Martinos tecknade långfilm som i Sverige fått den språkmässigt förvirrade titeln Snobben: The Peanuts movie. Figurerna ser ut som de skall och är att betrakta som tvådimensionella/platta (varför filmen är inspelad i 3D är ett mysterium). Karl misslyckas med att flyga drake och han misslyckas på basebollplanen. Jycken Snobben har sina luftstrider mot Röde Baronen och håller på med romanen som inleds med meningen Det var en mörk och stormig natt.
Sedan går det mesta fel. Animeringsstudion Blue Sky, som står bakom Ice age-filmerna, försöker med högljudd slapstickhumor även i Snobben. Problemet är att den sortens humor inte hör hemma i Snobben, en sofistikerad och tämligen vuxenorienterad serie.
Regissör Martino försöker klämma in Schulz samlade serieproduktion i en film på 88 minuter. Det resulterar i en storymässigt överlastad film.
Sedan satt jag under visningen och retade upp mig på detaljer. Den lilla rödhåriga flickan, som Karl är hopplöst förälskad i, skall väl inte visas i bild?
För de allra minsta är den här filmen stundtals i svåraste laget. För lite äldre Snobben-fans är filmen för barnslig.
