Att Schindler´s List (1993) är den viktigaste filmen som gjorts om Förintelsen beror på att Steven Spielbergs film nådde ut till en bred publik. Det kommer den fasansfullt realistiska ungerska filmen Sauls son inte att göra, men jag föreslår filmen som obligatorisk skolbio.
Auschwitz, 1944. Vi kastas rätt in i kaoset och helvetet, allt sett genom lägerfången Sauls ögon. Saul, spelad av Géza Röhrig, som är i närbild hela filmen, tillhör ett så kallat Sonderkommando. En av deras uppgifter är att eskortera nyanlända fångar till gaskamrarna. De filmscenerna är nästan mer än vad man klarar av att se.
Sauls son har en yttre handling, som är väldigt enkel. Saul blir besatt av en död pojke, som han vill ge en riktig begravning. För det krävs att han hittar en rabbin, som är redo att riskera livet.
Regissören László Nemes avstår från filmmusik. Han använder sig av normalbild (mer eller mindre kvadratisk) vilket förstärker filmens dokumentära prägel. Skådespeleriet är konsekvent nedtonat. I filmen finns inte ens ett uns av sentimentalitet.
Däremot visar Nemes, som är född i Budapest 1977, att det kan finnas plats för humanism, även under allra värsta tänkbara förhållanden.
Sauls son vann Juryns stora pris och Filmkritikernas pris i Cannes. Jag kan inte tänka mig att någon annan film tilldelas Oscarn för Bästa icke engelskspråkiga film.
