Om man tittar på en mystisk videofilm (det står Watch me på kassetten) har man bara sju dagar kvar att leva. Sant eller falskt? En journalist spelad av Naomi Watts beslutar sig för att undersöka saken. Stort misstag!
The Ring (2002), baserad på den japanska filmen Ringu, är en effektiv liten rysare som blir en spännande kamp mot klockan-film.
Sedan kom The Ring 2. Den totalsågades från alla håll.
Tio år senare tycker spanjoren F Javier Gutiérrez hade det är hög tid för att skaka liv i det här filmhorrorkonceptet och han inleder med en rörig och helt onödig prolog.
Två år senare. En collegeprofessor har börjat med experiment som inkluderar studenter och den ökända videon, vilket förstås får vådliga följder. Den unga tjejen och amatördetektiven Julia (Matilda Lutz) och hennes aptriste pojkvän Holt (Alex Roe) försöker lista ut vad bilderna i videofilmen betyder, egentligen. Då kan man bryta förbannelsen. Kanske.
Storyn i Rings hänger inte ihop. Det känns som att viktiga scener saknas, att filmen inte är riktigt klar. Huvudrollsinnehavarna Lutz och Roe behöver inte kolla i brevlådan efter Oscarsstatyetter. Vincent D´Onofrio, som brukar vara bra, ägnar sig åt överspel.
Hursomhelst hamnar Julia och Holt på bonnvischan där inte mycket händer och kyrkan är nedlagd. Det är kyrkan som kan vara gåtans nyckel.
Jag hoppade till ett par gånger. Det gör man med automatik när någon plötsligt och helt oväntat dyker upp och skriker Bu! med full kraft.
Men nu får det vara nog. Till ingens förvåning öppnar dock filmens sista scener för en The Ring 4.
