Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Recension: ”Minari” i regi av Lee Isaac Chung

I självbiografiska ”Minari” börjar en familj sydkoreanska migranter bruka jorden i Arkansas på 1980-talet. Utan fördömande betraktar de sitt nya hemland, och försöker göra sig hemmastadda. Det går sådär.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Drama

4

Minari

Regi: Lee Isaac Chung

Med: Steven Yeun, Alan S. Kim, Yuh-Jung Youn, Yeri Han, Noel Cho mfl

USA, 2020 (115 min)

Den amerikanska drömmen, tron på att framgång kommer till den som arbetar hårt och hängivet, är nedplöjd i USA:s mylla. Bokstavligt talat. Under århundraden har migranter sökt sig till landet för att skapa ett bättre liv. En stor andel vit amerikansk kultur skildrar just detta. Från Västernfilmernas otämjda vildmark till villatristessen i ”American Beauty” går en lång, röd tråd som visar samma resa ur olika perspektiv – från de första smutsiga spadtagens till den avmätta dekadens som lurar hos den som lyckas.

LÄS MER: Recension: ”Sune – uppdrag: midsommar” i regi av Erland Beskow

Ett asiatiskt perspektiv

Oscarsvinnaren ”Minari” skriver utan vidare in sig i denna tradition – men från den asiatiska horisont som börjar bli allt vanligare i amerikansk film. Regissören Lee Isaac Chungs ambition har varit att göra en självbiografisk film om 80-talets Arkansas. En familj av sydkoreanska immigranter är på jakt efter lyckan på den amerikanska vischan. I centrum står den sjuåriga pojken David. Han ser sin pappa slita mot väder och vind och sin mamma kämpa för att hålla modet uppe i en miljö där hon känner sig ungefär lika mycket som en flykting och främling som Utvandrarseriens Kristina.

LÄS MER: Recension: ”The united way” i regi av Mat Hodgson

Det handlar inte om ett fördömande av det nya landet, något som i tider av politiskt motiverad film faktiskt blir ganska uppfriskande. Lokalbefolkningen är inte så mycket rasister som möjligen lite väl nyfikna på denna nya generation nybyggare. Banken lånar gärna ut pengar. Grannen hjälper till.

”Minari” bidrar med ett fördjupande av bilden av landet USA som migrant-nation genom att visa landet ur ett koreanskt perspektiv, på gott och ont.

Ett ärligt budskap

Men filmen är lika mycket ett familjeporträtt. Med sitt vackra, tålmodiga foto, som påminner om den japanska regissören Hirokazu Koreeda (”Shoplifters”, 2018) och hans stillsamma meditationer penslas även här en väldigt genuin familjeskildring fram. Inte minst tack vare storartade skådespelarinsatser av unge Alan Kim som sonen David i samspel med sin virriga men godhjärtade mormor (Yuh-Jung Youn). En prestation som gav den senare en Oscar för bästa kvinnliga biroll.

LÄS MER: Recension: ”Apstjärnan” i regi av Linda Hambäck

Ingen är riktigt lycklig. Ingen är heller riktigt olycklig. Ingenting blir riktigt bra, men det blir åtminstone helt okej. Ett ärligt budskap av en ärlig regissör som förhoppningsvis bara är i början av sin karriär.

LÄS MER: Recension: ”Those who wish me dead” i regi av Taylor Sheridan

LÄS MER: Recension: ”Nobody” – regi Ilya Naishuller

Titta också på:

”Shoplifters” (2018) av Hirokazu Koreeda

”Babyteeth” (2019) av Shannon Murphy

”First cow” (2020) av Kelly Reichardt

Missa inga recensioner från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.