Att Race dyker upp på svenska biografer alldeles inför OS i Rio känns minst sagt passande. Den biografiska sportfilmen om friidrottaren Jesse Owens OS-äventyr i Berlin 1936 vill visa på att sport och politik oundvikligen går hand i hand vare sig vi vill det eller inte.
Race känns visserligen ofta som en budgetvariant av ett typiskt Oscarbete och med sin historia kontext, sitt samarbete över gränserna och fäbless för amerikas "greatest generation" är den i omgångar så sentimental och kladdig att det blir fläckar på bioduken.
Men detta vägs upp av en stark sista tredjedel då Race lämnar sitt genrerecept och visar på överraskande djupa reflektioner kring sport, ras och politik som känns lika relevanta för dagens USA som för 30-talets Nazityskland.
