Prisoners

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Fader vår som är i himmelen.

Hantverkaren Keller Dover och hans son skjuter en hjort. Det kommer att bli ännu dystrare under de 150 filmminuter som återstår.

Ett litet samhälle i ett vinterblekt och regnigt Pennsylvania. Två flickor försvinner spårlöst. Två familjer drabbas. Den intelligente, effektive och envise kriminalinspektören Loki, spelad av Jake Gyllenhaal, hittar genast en starkt misstänkt kidnappare/gärningsman i form av den unge Alex som äger en husbil och som har en tioårings IQ. Men bevisen håller inte. Detta vägrar den religiöse familjefadern Keller, fullständigt övertygande spelad av Hugh Jackman, att acceptera.

I kanadensaren Denis Villeneuves Prisoners finns det tydliga ekon från Mystic River. Filmen, som innehåller några extremt obehagliga scener, består av uppgörelser. Öga mot öga. Man mot man. Hemligheter väntar på att komma upp till ytan. Den hotfulla stämingen förstärks av Roger Deakins superba, och karga, foto.

ANNONS

Allt detta till trots ger jag Prisoners bara en trea i betyg. Flera av filmens rollfigurer uppför sig inte rationellt, vilket leder till minskad trovärdighet. Upplösningen, när den väl kommer, är helt enkelt inte bra.

Men det är verkligen inget fel på intensiteten mellan Gyllenhaal och Jackman. Om polisen Lokis bakgrund får vi inte veta någonting. Han har ingen familj, inget umgänge och tatueringar som normalt bara straffångar har.

ANNONS