Nya Blair witch går på tomgång.

Att filmen är hyfsat välgjord underminerar själva idén om gammal upphittad film, tycker GP:s recensent.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Sjutton år har gått sedan The Blair witch project tog Sundance med storm, och därefter resten av (film)världen. Lågbudgetrullen kom att omsätta 250 miljoner dollar vilket gör den till en av de mest lönsamma filmproduktionerna någonsin. Det var knappast första gången någon snillrikt utnyttjade greppet upphittad film ("found footage"). Men resultatet blev en enkel, effektivt berättad spökhistoria i skogen, en handfull vänner samlade runt lägerelden, mörker, häxkonst, upphävande av tid och rum och mystiska försvinnanden.

Kort sagt en nagelbitare vars oväntade skrämseleffekter skapade hjärtklappning och ökad puls. Filmen delade publiken i två läger, och jag som ändå gillade den kaxiga uppstickaren delade ut ett högt betyg.

ANNONS

Nya Blair witch tar vid där originalet slutade och ignorerar den mindre lyckade uppföljaren Blair witch 2. James var bara fyra år när hans storasyster Heather försvann i Marylands skogar, nära byn Burkittsville (tidigare Blair). På jakt efter den mytomspunna Blair-häxan upphörde plötsligt alla spår.

"DarkNet 666", ett alias på nätet, påstår sig nu ha hittat ett länge försvunnet DV-band som ger nya ledtrådar kring Heathers försvinnande. Självklart vill James inte missa chansen att få veta vad som hänt. Snart befinner sig även han med vänner i Blair witch-skogen, där de skräckslagna irrar kring.

Problemet är att tiden sprungit ifrån Blair witch-konceptet. En biopublik uppfödd på Paranormal acivity, The visit, The last exorsism och så vidare med uppföljare, prequels och remakes tenderar att bli rejält både avtrubbade och kräsna.

Blair witch 2016 blir därför ungefär lika spännande som att titta på när kompisarna går runt i spökhuset på Liseberg.

ANNONS