Filmrecension Bastille Day

Idris Elba bättrar på sina Bondchanser. Här som CIA-agent.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Ända sedan Daniel Craig i höstas påpekade att han hellre skar upp sina handleder än spelade Double O Seven ytterligare en gång har det spekulerats kring vem som ska plocka upp James Bonds Walther PKK. Bland namn som Tom Hiddleston, Henry Cavill och Damian Lewis har det varit Idris Elba som man oftast återkommit till som arvtagare av den ikoniska agentrollen. Och precis som Matthew Vaughns Layer Cake en gång förmodligen gjorde sitt till för att ge Craig rollen är Bastille day säkerligen inte till nackdel för Elbas chanser.

Här spelar han CIA-agenten Sean Briar som hamnat i Paris för att sätta stopp på ett gäng terroristers framfart efter att en bomb har dödat fyra oskyldiga i Pigallekvarteren. Spåren leder till mästerficktjuven Michael Mason som fastnat på stadens bevakningkameror efter att tidigare samma kväll stulit väskan med bomben för att ovetandes om dess innehåll lämna kvar den i ett gathörn i närheten av Sacré-Cœur

ANNONS

Briar haffar Mason efter en snygg och svettig (för den som tycker höga höjder är lite jobbigt) jakt över Paris takåsar men det dröjer inte länge förrän agenten övertygats om ficktjuvens oskuld. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter de verkliga terroristerna och ett tag är det tämligen underhållande så länge det hela känns som något av en drift med hela omaka-par-tvingas-jobba-ihop-genren. Men alltmedan intrigen vecklas ut i hela sin oerhörda larvighet inser man så småningom att det där självmedvetna nog mest bestod av några inledande blinkningar för att därefter kunna följa det sedvanliga dussinactionthrillerformatet.

ANNONS