Det svenska filmåret på bio 2017 rivstartar med Ivica Zubaks Måste gitt (Måste dra) som är en tempostark Snabba cash-variant späckad med humor och som kretsar kring den unge kriminelle killen Metin, spelad med en imponerande intensitet och karisma av Can Demirtas. Regissören Zubak, född i Kroatien 1978, är på ett sluggerhumör och riktar kängor mot det svenska kulturetablissemanget och kaxigt nog även mot svensk film (”Dom snackar så konstigt i svenska filmer”).
Först en stillsam tillbakablick, från 1999. Metins pappa, som kommer från Turkiet, berättar för sin son att en man skall plantera ett träd, skaffa barn och skriva en bok innan han drar, i betydelsen dör.
Sedan flyttas handlingen till nutid. Med full kraft kastas vi rätt in bland höghusen i Jordbro, som får representera en svensk förort, vilken som helst. Metin och hans polare drar in lite stålar på att bränna upp bilar på beställning (då handlar det om försäkringsbedrägerier) och på att gå till pantbanker med kinesiska extremt välgjorda Rolexkopior, men det är ungefär allt. Den kille som gör bort sig fullständigt blir kallad till Turkiska föreningens samlingslokal. Där har man praktiska lösningar på det mesta, men det kan bli kostsamt.
Metin, som innerst inne vet att han är på tok för smart för det här smågangsterlivet, har i flera år och i största hemlighet fört dagbok, med inga namn, platser eller händelser fejkade. Lika hemligt är det att han söker till scenskolan, vilket resulterar i filmens roligaste scener, och Lena Endre, som mer eller mindre spelar sig själv, är i mycket god komisk form.
Av en slump hamnar dagboken hos ett snobbigt bokförlag i Stockholm. På förlaget är man övertygade om att dagboken ligger helt rätt i tiden. En kriminell språkligt begåvad förortskille som skriver om sin vardag är en gjuten succé. Problemet är att Metin inte vill att någon skall få läsa vad han skrivit om sig själv och sina kompisar. Mest för att han då riskerar att sväva i livsfara.
Zubak klarar inte av att hålla uppe det höga berättartempot hela vägen. Några av de fullvuxna rollfigurerna på bokförlaget lämnar aldrig karikatyrstadiet. Men som helhet betraktad är Måste gitt en svensk film som fungerar riktigt bra och en film som verkligen sticker ut.
Manuset, som ofta är sylvasst, har Zubak författat tillsammans med huvudrollsinnehavaren Demirtas.
