Det vankas en hel del elände i teaterregissören Rufus Norris långfilmsdebut Broken, som påminner en smula om Todd Solondz dystra Happiness (1998).
Vi befinner oss i en villaförort i norra London. Det är något som är trasigt i alla tre grannfamiljerna, som Broken kretsar kring.
Filmen inleds högdramatiskt med att den diabetessjuka elvaåriga flickan Skunk, spelad av naturbegåvningen Eloise Lawrence, bevittnar en rå misshandel. Sedan lägger Rufus ut sina spelbrickor rasande snabbt. Inget är vad vi först tror. Norris berättar både fram- och baklänges. Efter nittio minuter knyts alla lösa trådar skickligt samman.
Tim Roth spelar advokaten och ensamstående pappan Archie. Han försöker uppfostra sina två barn så gott han kan och han försöker medla i de våldsamma konflikter som ofta uppstår i villakvarteret, som regel på grund av den psykiskt labile Mr Oswald (Rory Kinnear) och hans tre unga döttrar.
Filmen är smart uppbyggd, stundtals för smart för sitt eget bästa. För min del hade Rufus Norris gärna fått skippa ett par sidospår och i stället koncentrerat sig mer på den fint skildrade relationen mellan Skunk och hennes pappa Archie.
