Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

”Unga kvinnor”, ”Uncut gems” och ”Charter” är bland favoriterna när GP:s kritiker listar årets bästa filmer. Bild: Wilson Webb, Wally McGrady AP, Nordisk film
”Unga kvinnor”, ”Uncut gems” och ”Charter” är bland favoriterna när GP:s kritiker listar årets bästa filmer. Bild: Wilson Webb, Wally McGrady AP, Nordisk film

Årets bästa filmer 2020

Filmåret 2020 präglades mer än någonting annat av pandemi och nedstängda biografer. Men visst fanns det, mitt i dystopin, också gott om starka filmupplevelser. Här listar GP:s kritiker årets bästa filmer – och väljer varsitt bottennapp.

Mats Johnson:

Bild: Wilson Webb
Bild: Wilson Webb

”Unga kvinnor” (Greta Gerwig)

Drama. Svårslagna kombinationen Greta Gerwig (regi) och Saoirse Ronan (huvudroll) lyfter fram feminismen i Louisa May Alcotts 1800-talsroman vilket resulterar i en filmatisering som känns märkvärdigt modern.
Bild: Universal Pictures
Bild: Universal Pictures

”1917” (Sam Mendes)

Krigsfilm. Mästerfotografen Roger Deakins överträffar sig själv när han övertygar oss i publiken om att högintensiva krigsfilmen ”1917” är inspelad i realtid i en enda tagning utan klipp.
Bild: Joel Ryan
Bild: Joel Ryan

”Idiot prayer” (Nick Cave)

Konsertfilm. Nick Cave solo gör avskalade versioner av sina egna bästa låtar och lägger in en superb cover på Marc Bolans ”Cosmic dancer” som extranummer. Oj, så bra!
Bild: Folkets bio
Bild: Folkets bio

”Idomeni” (David Aronowitsch)

Dokumentär. Kameran kommer väldigt nära i helt osentimental dokumentär om två yazidiska familjer som lyckats fly från IS terror i Irak och nu hoppas på ett nytt och bättre liv.
Bild: Edge entertainment
Bild: Edge entertainment

”Livets bästa år” (Clude Lelouch)

Nostalgi. Bildpoesi och högklassigt agerande när Anouk Aimée och Jean-Louise Trintignant upprepar sina roller från Lelouchs femtio år gamla genombrottsfilm ”En man och en kvinna”.
Bild: BUFF
Bild: BUFF

”Los Lobos” (Samuel Kishi)

Drama. Barnen står i centrum i lysande dramadokumentär om en ung ensamstående mamma och hennes två söner som tagit sig från Mexiko till drömmarnas land USA.
Bild: Edge entertainment
Bild: Edge entertainment

”Min dotter Gloria” (Robert Guédiguian)

Drama. Fransk socialrealism, relationsproblem, en del elände, men också en gnutta framtidshopp när Guédiguian, som vanligt, skildrar vardagslivet i Marseille.
Bild: Folkets bio
Bild: Folkets bio

”Wolfwalkers” (Tomm Moore)

Animerat. Superambitiös, snyggt animerad och tidlös irländsk sagofilm om vargskräck, magi och en begynnande vänskap mellan två flickor.
Bild: Nordisk film
Bild: Nordisk film

”Charter” (Amanda Kernell)

Drama.I stället för att göra ”Sameblod 2” bytte regissör Kernell filmspår och levererade ett uppslitande drama med fokus på en vårdnadstvist.
Bild: Melinda Sue Gordon
Bild: Melinda Sue Gordon

”Tenet” (Christopher Nolan)

Action. Inte regissörens bästa film, men medan alla andra valde att ligga Corona-lågt satsade Nolan på biopremiär med full Imax-kraft. Sådant ger cred.

Sämsta filmen 2020 enligt Mats Johnson var:

Cats (Tom Hooper)

Motivering: En fullfjädrad kalkon när skådisar iförda apfula kattdräkter brottas med filmmusikalen som Gud glömde.

Maria Domellöf-Wik:

Bild: Studio S entertainment
Bild: Studio S entertainment

”Till min dotter” (Waad al-Kateab och Edward Watts)

Dokumentär, utformad som en videodagbok. Vi befinner oss i Aleppos ruiner under belägringen 2016. Filmens huvudpersoner kämpar för att ge skadade barn och civila vård, medan sjukhuset bombas.
Bild: Allstar/Columbia Pictures
Bild: Allstar/Columbia Pictures

”Unga kvinnor” (Greta Gerwig)

Drama. Greta Gerwig förvandlar Louisa May Alcotts självbiografiska 1800-talsroman till tänkvärd satir om Hollywood, dramaturgi, kvinnlig frigörelse och stereotyper. I centrum står de fyra systrarna Beth, Amy, Meg och Jo – författarens alter ego starkt spelad av Saoirse Ronan.
Bild: Folkets bio
Bild: Folkets bio

”Rocks” (Sarah Gavron)

Drama. Bukky Bakray är magnetisk i huvudrollen och stöttas av sitt tjejgäng. Tunga teman som fattigdom, utanförskap och kuvad självkänsla behandlas här med finess och varm humor.
Bild: Folkets bio
Bild: Folkets bio

”Little Joe” (Jessica Hausner)

Drama. Rationellt ställs mot emotionellt i en originell berättelse om moderskap. Här ifrågasätts, med drag av absurd saga, arbetsnarkomani, mirakelkurer och vår tids ängsliga strävan efter den perfekta människan och hennes perfekta lycka.
Bild: Nordisk film
Bild: Nordisk film

”Charter” (Amanda Kernell)

Drama. Djupt smärtsam berättelse om en vårdnadstvist där alla är förlorare. Inte minst mamman – suveränt spelad av Ane Dahl Torp – som desperat rycker upp barnen ur deras hemmiljö i Norrbotten för att dra till Teneriffa.
Bild: Philipp James Hoffmann, Folkets bio
Bild: Philipp James Hoffmann, Folkets bio

”Give me liberty” (Kirill Mikhanovsky)

Komedi. Den barmhärtige samariten kör här färdtjänstbuss genom Milwaukee, och är helt enkelt lite för snäll för sitt eget bästa. Nattsvart och tänkvärd samhällssatir som garanterat höjer din puls medan kaoset stegras.
Bild: Triart
Bild: Triart

”Barn” (Dag Johan Haugerud)

Drama. Lyhört och inkännande om föräldrar och barn, ömsesidighet, ansvar och vikten av nyanser. När ett bråk på skolgården urartar dör en pojke och situationen blir outhärdlig för alla inblandade.
Bild: Angus Young, AP
Bild: Angus Young, AP

”Saint Maud” (Rose Glass)

Thriller. Suggestiv, närmast Swedenborgiansk, skräck med stänk av Ingmar Bergman. Allt från dialogen till originalmusiken samspelar i en rafflande berättelse om tomheten i vår tid, där icke-tro är granne med fanatismen.
Bild: Netflix
Bild: Netflix

”Mank” (David Fincher)

Biografi. Gary Oldman är i toppklass som den alkoholiserade manusförfattaren Herman J Mankiewicz i David Finchers skarpa uppgörelse med 1930-talets drömfabrik. En svart-vit film om gråzoner och en gåva till alla som intresserar sig för film – då som nu.
Bild: Ellinor Hallin
Bild: Ellinor Hallin

”Scheme birds” (Ellen Fiske och Ellinor Hallin)

Dokumentär. Liksom Nathan Grossmans ”Greta” är detta en uppseendeväckande bra svensk dokumentär debut. Det sociala arvet skildras ömsom rått och poetiskt – och överraskande nog med hjälp av duvor.

Sämsta filmen 2020 enligt Maria Domellöf-Wik var:

Mulan (Niki Caro)

Motivering: Borta är humorn och känslan av snäll barnfilm kryddad med ”girlpower”. Disney gör problematiska eftergifter i sin iver att erövra den kinesiska marknaden.

Hynek Pallas:

Bild: Folkets bio
Bild: Folkets bio

”Bait” (Mark Jenkin)

Drama. Såhär i backspegeln är denna lika rustika som poetiska skildring av hur tondöv gentrifiering förstör ett fiskesamhälle i Cornwall särskilt relevant: en påminnelse om att vi efter pandemin behöver ifrågasätta vad turism på många håll gör med världen.
Bild: Wally McGrady, AP
Bild: Wally McGrady, AP

”Uncut gems” (Josh och Benny Safdie)

Kriminaldrama. Judisk gangsterthriller med hjärtattackstempo, Adam Sandler som spelmissbrukande juvelhandlare – och en tung doft av Martin Scorseses ”Mean Streets”.
Bild: Lucky dogs
Bild: Lucky dogs

”Scheme birds” (Ellen Fiske och Ellinor Hallin)

Dokumentär. Skönhet och skörhet samsas, som det tillfälliga mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett obduktionsbord, i den här dokumentären om livet i nedgångna Motherwell sydost om Glasgow.
Bild: Reiner Bajo, AP
Bild: Reiner Bajo, AP

”A Hidden life” (Terrence Malick)

Drama. Poetiskt, vackert, smart och etiskt om den verklige samvetsvägraren Franz Jägerstätter och hans öde under nazisterna.

”Barn” (Dag Johan Haugerud)

Drama. En berättarmässig bedrift om det värsta en förälder kan uppleva där vi följer hur traumats svallvågor äter sig in i vuxenvärlden på bekostnad av barnen.
Bild: David Lee
Bild: David Lee

”Ma Rainey’s black bottom” (George C. Wolfe)

Drama. Ett stycke historia spelas upp, explosivt och med rötter i djupa trauman, i källaren till en musikstudio i Chicago 1927 och visar hur grenarna löpt ut i afroamerikansk kultur och samhällsliv.
Bild: Netflix
Bild: Netflix

”Mank” (David Fincher)

Drama. När David Fincher tar sig an berättelsen om manusförfattaren till ”Citizen Kane” omvandlar han 1930-talets Hollywood till myt, metafor och politik.
Bild: Mary Cybulski
Bild: Mary Cybulski

”The king of Staten island” (Judd Apatow)

Dramakomedi. Den rastlösa energin hos knäppe, mörksinte komikern Pete Davidson bär denna arbetarklasskildring på klena bokstavskombinationsaxlar som förkroppsligar uttrycket ”humor som skydd mot livet”.
Bild: Triart
Bild: Triart

”Babyteeth” (Shannon Murphy)

Drama. Att skildra döende barn utan att kasta sig i det sentimentala tragedihålet är ett konststycke – denna på samma gång starka och bräckliga australiska debut virar istället in oss i en vacker filt av musik, ljus och skådespel.
Bild: Njutafilms
Bild: Njutafilms

”The painted bird” (Václav Marhoul)

Drama. Tre timmar andravärldskrigssadism av ett slag man inte har upplevt sedan Elim Klimovs ”Gå och se” – men också en film som vackert förhåller sig till den Centraleuropeiska filmhistorien och regionens minnesarbete.

Sämsta filmen 2020 enligt Hynek Pallas var:

”Da 5 bloods” (Spike Lee)

Motivering: Med den regissören, ett outforskat tema med Vietnamkriget som kuliss samt potentiellt historiepolitiskt sprängstoff var denna pinsamhet årets besvikelse.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.