Vintern 2008 skickade NASA ut Beatleslåten Across the Universe mot Polstjärnan. Ungefär så – som ett kulturens budskap till utomjordingar om den stökiga, vackra, märkliga och hemska varelse som människan är – föreställer jag mig boken Europeanas funktion.
LÄS MER:Europa är förloraren i årets val
Riktigt hur man ska beskriva Patrik Ouředníks text är oklart – en långessä skriven av en historiker på absint eller av en romanförfattare som förlyssnat sig på historiepoddar? Kanske kan man börja i Ouředníks bakgrund: länge känd som översättare mellan tjeckiska och franska, och sedan 1984 tjeck bosatt i Frankrike. Hans första yrke i exil var schackkonsult och den litterära banan är märkt av ett intresse för livets kuriosa. Europeana inleds i Normandie 1944 – med snittlängden på de stupade amerikanska soldaterna. Sedan de tyska. För att snabbt avverka senapsgasens hemort och första världskriget och skyttegravstelegram.
Fast boken hade kunnat börja var som helst i seklet: texten sträcker sig från den industriella revolutionen till millenniebuggen och vänder sig flera gånger kring sin egen axel när den låter teman spela om på nya vis. Den är pepprad med detaljer – behåns tillkomst, cykelsadlar och Barbiedockor – som låter människans förslagenhet kliva fram ur tidens gång.
Om översättandet har Ouředník sagt att yrket är det mest direkta sättet att ställas inför den Andre. Om diktaturerna har han sagt att ”frånvaron av den Andre är den totalitära regimens princip per se”. Så han narras med europeiska stereotyper och klär av totalitära monster. Rapportförfattaren kliar sig precis som oss andra i huvudet och försöker komma underfund med hur det hemskaste var möjligt. Ett ”kära utomjordingar, det här är svårt att förklara”. Greppet, som ger en objektiv och därmed lätt naiv blick på de värsta saker, andas Kurt Vonnegut (en av Ouředníks hjältar) och det forsande textflödet kunde vara hämtat från tjecken Bohumil Hrabal (som Ouředník har översatt – liksom även den pålitlige Mats Larsson som också har stått för denna fina översättning till svenska).
Att Aspekt förlag ger ut Europeana är god tajming. Ouředník beskriver ett sekel av förnuft och ungdomskult. Där utopierna skulle forma människan ny efter ras eller ideologi. Och dekonstruktionen av detta visar inte bara likheterna mellan kommunismen och nazismen, utan hur de största utvecklingsdecennierna i gick hand i hand med de hemskaste. Från jordstampade golv till flygplan – och industriella folkmord.
Idag är människan i en liknande fas där den fantastiska tekniska utvecklingen och kommunikationen är så hastig att vi inte hinner reflektera över tillämpningen. Drönare dödar kallsinnigt. Kina internerar oliktänkande via ansiktsigenkänning.
LÄS MER:Philip Kerr skildrade Europas mörka historia
Ouředníks dräpande slutord – apropå Francis Fukuyamas inflytelserika bok Historiens slut och den sista människan – lyder: ”Men många människor kände inte till den teorin och fortsatte att göra historia som om ingenting hade hänt”.
Ja, människor kommer fortsätta vara människor. Så vilket budskap som skickas ut i den litterära rymden nästa gång vet vi inte. Men Europeana roar och oroar tillräckligt för att stimulera tanken kring hur vi varelser är funtade också i detta sekel.
