Den brittiska dramatikern Zinnie Harris How to hold your breath hade premiär på The Royal Court i London 2015, och sätts nu upp på Göteborgs Stadsteater i regi av Malin Stenberg. Den handlar om kundrelationsexperten Dana som kastas ut på en mardrömslik resa efter ett one night stand med en demon.
Dana får ett prestigefyllt jobb i Alexandria, om hon bara kan ta sig dit. Hennes idé handlar om att företag ska behandla sina kund-säljarrelationer som andra mänskliga relationer, “som en kärleksrelation”, försäger sig Dana, “jag menar sex, nej, jag menar som en vänskapsrelation”.
Demonen vill betala henne för deras natt tillsammans, och när hon vägrar ta emot pengarna blir han lika förnärmad som hon blev för att han ville betala. Han följer Dana och systern Jasmine på resan genom Europa, och de 45 euro han är “skyldig” dyker upp igen och igen men Dana vägrar varje gång att ta emot dem. För att tvinga henne ta betalt skapar demonen en bankkris. När deras kreditkort inte fungerar kan de varken betala för tågbiljetter, hotell eller sjukvård.
Fram till vändpunkten då Dana ger upp i ett desperat försök att rädda sin systers ofödda barn är dramatiken tät. Medan Europa kollapsar runt de två systrarna verkar själva verkligheten lösas upp i kanterna men samtidigt tappar föreställningen fokus. Danas straff blir en förvriden spegling av hennes affärsidé. För att betala en flyktingsmugglare för resan ut ur Europa, tvingas Dana sälja sex. Medan tre kostymklädda män ser på, förnedrar demonen den nakna Dana och sätter djävulens märke över hela hennes kropp.
Det är en ibland absurd och rolig text, men det är ett skratt som fastnar i halsen. Benjamin Moliners hjälpsamma bibliotekarie dyker mystiskt nog hela tiden upp vid Danas sida. Han försöker bidra med mer eller mindre absurda självhjälpsböcker, som “Hur man stänger av luftkonditioneringen i ett rum utan luftkonditionering”, men verkar aldrig riktigt ha den bok Dana behöver.
Mia Höglund-Melin gör en trotsig och självsäker Dana som ändå till slut bryts ner. Caroline Söderström är fantastisk som systern Jasmine, som har svårt att hantera förlusten av sitt ofödda barn.
Behöver vi verkligen se en vit europeisk medelklasskvinna, för att kunna tänka oss in i hur det är tvingas fly för sitt liv? Är inte det ett underbetyg till vår förmåga till solidaritet och empati? How to hold your breath vill säga oss något om hur kapitalismens logik påverkar våra relationer, om fantasin om det trygga Europa, om rasismen och flyktingkrisen. Men mest verkar det handla om att en självsäker och framgångsrik kvinna bestraffas för sin fria sexualitet.
