I replokalen råder uppsluppen stämning när GP kommer på besök. Det är genrep inför premiären av föreställningen ”The show must go on” och veckans höjdpunkt för många av vännerna. Varje tisdag samlas de i ABF-huset vid Järntorget för att dansa.
– Vi gör det här för att vi tycker att det är så roligt, och för att det får oss att må bra. Vi inspireras av musiken, av dansen och poesin, säger Carina Ahrle, 81, som förutom skådespelare även varit verksam som sångare och kostymdesigner.
Många ansikten känns välbekanta, familjära. De är pensionerade skådespelare och regissörer, många kända från film och tv. Alla med gedigen erfarenhet från olika olika västsvenska scener: Göteborgs stadsteater, regionteatrar och fria grupper.
Så sent som 2015 medverkade exempelvis gruppens äldsta medlem Irma Erixson i komedin ”Jönssonligan – den perfekta stöten”. Hon är dotter till konstnären Sven X:et Erixson och författaren Ingeborg Erixson och har en imponerande teaterkarriär bakom sig. Dessutom har hon synts i ett trettiotal filmer och tv-serier. Nu dansar hon ut på golvet. I högtalarna drar Queen igång sin mäktiga klassiker ”The show must go on”.
”Empty spaces, what are we living for?
Abandoned places, I guess, we know the score”
Inga problem att dansa med rullstol
Även Bowie, Beatles, Bo Kaspers Orkester, Mikael Wiehe och andra hörs i den timslånga föreställningen, som är uppbyggd runt ett antal musiknummer. Koreografen Sonja Gube leder gruppen märkbart energiskt, och lockar fram både leenden och skratt.
– Det här är en föreställning som handlar om möjligheter. Att se möjligheterna. Och uppmana alla: ”Lev tills du dör!”, säger hon.
Sitt danskompani startade skådespelarna mest på kul. Det var i april 2013. Nu har det gått nästan tio år och de fortsätter med vad de kallar för ett ständigt föränderligt ”work in progress”.
– Människor har kommit och gått, och gått bort, och Gud vet allt. Det är som med livet självt. Vi lägger till en koreografi här, och ändrar en koreografi där. Plötsligt upptäckte vi att allt vi gjort hänger ihop och kände: det här kanske vi skulle visa för några fler? säger Sonja Gube.
De medverkande ställer upp sig på diagonalen och repetitionen tar sin början. Med är också rullstolsburna skådespelaren Ewa Harringer.
– Jag kan inte dansa så bra längre, jag har blivit sämre under de här åren som jag hållit på. Men Sonja ser bara möjligheter, så det är underbart, säger hon och ler.
2003 satte Folkteatern upp hennes självbiografiska föreställning ”Flickan som trodde på drömmar”. Där berättar hon om tiden då hon var 23 år, skådespelare och nybliven mamma, och samtidigt fick diagnosen MS.
Gedigna meritlistor
Med svarta scenkläder, vita lakan och prickiga paraplyer skapar de dansande pensionärerna i replokalen en säregen och berörande musikteater. Tyget förvandlas till vågor, svepningar, slöjor, ridåer och bylten. De medverkande är proffs, och utstrålar ömsom styrka och skörhet. Mest påtagligt är ändå hur genuint roligt de har tillsammans.
– När man kommer hit kan det ju ta emot ibland: att klä om och göra det här. Men det har alltid varit samma sak. När jag går här ifrån så känner jag mig tjugo år yngre! Lätt i kroppen... Den fungerar bättre – och huvudet också, säger Kjell Delersjö, 77 år, med ett förflutet i teater FEM som satte upp klassikern ”Blå tåget”.
Han får medhåll av 84-åriga Margita Ahlin.
– Ja, huvudet får också sitt. Det är dans men...några texter ska man ju ändå sätta!
2013 spelade hon mot Alicia Vikander med flera i Lisa Langseths film ”Hotell”. Liksom Irma Erixson var hon en del av Göteborgs stadsteaters ensemble. På 1970-talet syntes hon i klassiker som ”Hemmet” och ”Sandlådan”, och regisserade den legendariska feministiska musikalen ”Jösses flickor – befrielsen är nära!”
– Fortsätt leva så länge det går – så länge du står upp! Det är vad vi vill förmedla med här föreställningen, säger hon.
– Visst känns det här bättre? ryter koreografen Sonja Gube efter repetitionen av dansnumret ”Svårt att säga nej” till tonerna av Bo Kaspers orkester.
– Jag har final cut! Nu tar vi allt från början!
Färgstarka Sonja Gube är dansare, regissör och koreograf, och började sin bana i Cramérbaletten. Under karriären har hon annars främst ägnat sig åt revy och musikal, och samarbetat med både Sten-Åke Cederhök och Hagge Geigert.
– Det är så jävla roligt – för Sonja är så fantastisk! Jag ville bara säga det, påpekar Irma Erixson.
– Ja hon är vår dans-guru. The one and only, fyller Lena Nordberg i.
Hon har bland annat medverkat i uppsättningar på teater Tamauer och Riksteatern.
– Nu satsar vi på Broadway, klämmer hon i och möts av ett rått gapflabb.
Humorn i gruppen är märkbar, liksom hur väl de trivs ihop.
”Inte så jävla farligt att bli gammal”
Gunnel Kannerberg ur frigruppen Allikateatern är nu 80 år, och svävar över golvet i svarta balettskor. Armarna skakar lite, men koreografin sitter perfekt. I högtalaren hörs fiolintrot till Alexander Rybaks schlagervinnare ”Fairytale”: ”Years ago, when I was younger... I kinda liked a girl I knew”
Föreställningen inkluderar även dikter som Kent Anderssons ”Steget” och ”Michelangelo” samt ”De gamla kvinnorna” av polske Tadeusz Rózewicz.
– För gamla kvinnor är fantastiska! Det vill vi också säga i föreställningen, säger Ewa Harringer.
De andra nickar.
– Det är ganska kul att bli gammal. Så jävla farligt är det inte, konstaterar Irma Erixson.
Ett uttalande som lockar till mer skratt.
– Man åker gratis på spårvagnen! inflikar Carina Ahrle.
Andra saker kan vara svårare att hantera tycker de. Som att vänner går bort, att kroppen blir stelare och att många unga betraktar dem som att de ”varit gamla hela livet”.
– Eller den här kommentaren man kan få ibland: ”Du måste ha varit mycket vacker när du var ung!”, säger Lena Nordberg, och fortsätter:
– Vad är man nu då? Ful?
The show must go on
Vad: En dans och rörelseföreställning med inslag av teater
När: Måndag 24 oktober
Hur: Dansare och skådespelare i åldrarna 67 till 85 år framför ett antal nummer
Var: Frölunda kulturhus
Medverkande: Margita Ahlin, Irma Erixson, Kjell Delersjö, Ewa Harringer, Lena Nordberg, Gunnel Kannerberg, Carina Ahrle, Marie Cederberg och koreografen Sonja Gube.
LÄS MER:Sällskapet Livbojen lägger ner efter 111 år
LÄS MER:Recension: ”Leva tills jag dör” i regi av Oscar Hedin Hetteberg, Åsa Ekman med flera
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
