Det har tagit lång tid att hitta plats åt Agnes von Krusenstjerna i litteraturhistorien. Samtida med arbetarförfattare och verksam kort efter politiskt stridbara kvinnor som Elin Wägner och Ellen Key har von Krusenstjerna alltför länge betraktats som svårplacerad i en allmän blick. I en litteraturhistorisk översikt som fortfarande har svårt att göra plats för kvinnor har von Krusenstjerna varit en författare som snarast varit relevant för litteraturvetare, men mindre för en allmänt intresserad läsarkrets.
Intresset för den adliga författaren och hennes komplexa person, men ofta enkla verk, har växt och lär förhoppningsvis växa än mer genom Anna Williams djupgående och ömsinta bok. I den nästan 500 sidor tjocka biografin, späckad med referenser och fotografier, ryms von Krusenstjernas alla sidor – samtliga skildrade med samma respekt och saklighet. Williams utgår ifrån sin noggranna research. Hon försöker aldrig lägga von Krusenstjerna tillrätta utan låter henne vara så komplex som hon verkligen var. Adlig, men med starka ambitioner att alltid kunna försörja sig själv. Politisk, men aldrig plakatpolitisk och därigenom mer svårtolkad. Djuppsykologisk, trots att hon skrev för en bred publik. Full av livskraft, men med återkommande depressioner och besök på mentalsjukhus. Von Krusenstjerna sätts in i ett sammanhang av en gryende modernism i mellankrigstidens Sverige.
Biografin kan måhända uppfattas som torr i sin saklighet, på gränsen till redovisande ibland. Men det är en konsekvens av ett noga utfört arbete, där biografin står föredömligt fri från författarens egen röst och tolkningar. Anna Williams tillhör en av samtidens mest kunniga litteraturforskare och litar på von Krusenstjern as kraft att via brev, anteckningar och sin litteraturgärning själv berätta sin historia.
