Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Anna Fock om hyllade romanen "Väderfenomen"

I slutet av femtiotalet skedde en märkligt nedtystad olycka i Uralbergen, där plutonium för Sovjetunionens första atombomb tillverkades. Författaren Anna Focks roman "Väderfenomen" skildrar livet efter världens tredje värsta radionukleära katastrof som få känner till.

Anna Fock håller som bäst på att göra sig hemmastadd i nya lägenheten på Guldheden. När vi äter frukost intill flyttkartongerna är bordet dukat med äggkoppar från Ryssland och DDR. Kefir, kama (en slags estländska frukostflingor gjort på ärtmjöl och spannmål) och svartbrunt rågbröd inköpt under senaste resan till Tallinn kompletterar måltiden.

På bordet ligger även Anna Focks tredje roman, "Väderfenomen" vars zinkgula omslag pockar på uppmärksamhet. Trädens kronor förmår där inte helt dölja himlens onaturliga färg, resultatet av ett radioaktivt giftmoln.

En radioaktiv plym

Berättelsen mellan dessa pärmar utspelar sig i Kysjtym i södra Uralbergen, och tar avstamp i en märkvärdigt nedtystad olycka som 1957 ägde rum i Makaj, traktens radionukleära anläggning.

LÄS MER: Recension: "Väderfenomen" – Anna Fock

Där tillverkades plutonium för Sovjetunionens första atombomb. Det flytande, heta avfallet lagrades i gigantiska tankar på 20 kubikmeter vardera.

När kylsystemet för en av tankarna 1956 slutade att fungera vidtogs aldrig någon åtgärd. Den 29 september 1957 exploderade tanken. Konsekvensen blev att 20 miljoner curie radioaktivitet spreds i en 35 mil lång plym över ett 23 000 kvadratkilometer stort område.

Olyckan, som föregick Tjernobyl, klassas i omfattning som världens tredje värsta kärntekniska katastrof. Under lång tid förblev den nedtystad, och fortfarande känner relativt få till den jämfört med katastroferna i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima.

– En kompis till mig nämnde olyckan. Innan dess hade jag, liksom de flesta, aldrig hört talas om den, säger Anna Fock.

Läste sönderfallstabeller i sängen

Det hon fastnade för var tanken på vardagslivet i miljökatastrofens skugga.

– De som lever i området har inte fått någon som helst upprättelse. På 1950-talet fick ingen som bodde där veta någonting om olyckan, eller vad strålningen kunde få för konsekvenser. Hemlighetsmakeriet var enormt på grund av att det rörde sig om kärnvapen – inte kärnkraft.

Först efter Tjernobyl fick ryssarna större vetskap om vad strålsjuka var.

– Av dem som deltog i saneringsarbetet i Majak lever inte många idag...

LÄS MER: Recension: Chernobyl - HBO Nordic

Anna Focks fascination för Ryssland och de forna öststaterna är uppenbar och inför romanen gjorde hon omfattande research.

– En del av skrivarvansinnet kunde vara att vara uppe hela nätterna och läsa på om uran, berättar hon.

– Jag och min pojkvän kunde ligga i sängen och läsa sönderfallstabeller. Det är ju en fördel att ha träffat någon som tycker att sådant är mysigt.

"Alltid känt mig lite udda"

Redan i debuten "Absolut noll" skrev Anna Fock fram en hjärtskärande vilsenhet och jakt efter mening i undanskymda miljöer. Då rörde det sig om gayklubbarna i St Petersburg, och den mörka, intriganta berättelsen belönades med Katapultpriset och Borås tidnings debutantpris. Uppföljaren, "Cirkus smuts", utspelar sig bland ett gäng Göteborgsstudenter i kollektiv med rivningskontrakt.

LÄS MER: Hon prisas för sin debutbok

"Väderfenomen" har tagit sju år att förverkliga från idé till färdigt manus. I centrum står huvudpersonerna Igor, som under uppväxten bevittnar sin väns oförklarliga död i Kysjtym, och den unga miljöaktivisten Ksenia.

– Igor och Ksenia ligger mig väldigt nära. Båda känner att de inte passar in i sin omgivning, att de aldrig riktigt gjort sig förstådda.

Har det känts så för dig också?

– Ja jag har alltid känt mig lite udda, oavsett om det handlat om att jag klätt mig lite konstigt i andras ögon eller uttalat mig med fel ord, så att omgivningen trott att jag har varit lite dum i huvudet.

För Anna Fock, liksom för romanens Igor, blev punken en viktig ventil.

– Det var identitetsskapande att få en egen musiksmak och kunna fortsätta få vara den där udda fågeln.

Inga kladdiga fylleknull

Igor och Ksenia ger varandra upprättelse i romanen, när omgivningen inte gör det. Viktig är också kärleken mellan Igor och rebelliska Ljuba.

– Jag visste inte att skildringen av förälskelsen skulle bli så lyckad som den faktiskt blev, säger Anna Fock som är överväldigad över de positiva recensioner romanen hittills fått.

– Mest glad är jag alltid över olika läsare och deras tolkningar, ofta sådant som du inte ser själv.

LÄS MER: 30 år efter katastrofen: ”Många ser Tjernobyl som ett Disneyland”

"Väderfenomen" är uppbyggd kring tidens gång, hur den påverkar personerna och deras relationer. Den som väntar sig samma slags desperata sex som i tidigare romaner riskerar dock att bli besviken:

– Här är det inga kladdiga fylleknull eller en snabbis i trapphuset. Det var en utmaning att skriva om den stora kärleken utan explicita scener. Samtidigt känner sig inte Igor som en särskilt kroppslig person.

Du skriver i "Väderfenomen" om en förgiftad trakt, med sjukt gul himmel. Hur aktiv är du själv i miljöfrågor?

– Engagerad, ja, men jag hinner inte vara aktivist. Om jag inte är helt slut, vid sidan av barn och jobb, ägnar jag mig mest åt att fundera, grubbla eller sitter och virkar. Jag kan känna en enorm indignation när någon begår övergrepp på naturen. Som här i kvarteret, där en gammal lind ska huggas ner för att göra plats för en brandväg. Då kan jag sitta och gråta över ett träd.

Anna Fock

Född: 1984

Yrke: författare. Personlig assistent och montör på Volvo.

Bor: i lägenhet på Guldheden.

Familj: sonen Alexander och pojkvän.

Böcker: "Absolut noll" (2014), "Cirkus smuts" (2016) båda utgivna på förlaget Ersatz.

På nattduksbordet: "Rosa Candida" av Audur Ava Ólafsdottir och "Ett riktigt jävla solsken" av Fatima Bremmer.

En okänd sida av mig: sjunger i Göteborgs estniska kör och deltog nyligen i sångfestivalen i Tallinn i en lånad, estnisk folkdräkt.

Aktuell: med romanen "Väderfenomen" på Natur & Kultur.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.