Georg Baselitz föddes som Hans-Georg Kern i Deutschbaselitz i Sachsen 1938. Han tog sitt namn efter födelseorten efter att ha studerat konst i Östberlin, tvingats sluta då han inte inrättade sig efter den socialistiska agendan i Östtyskland och därefter flytt till väst 1957.
Han fortsatte studierna i Västberlin och hade sin första soloutställning där 1963. Två av verken konfiskerades på grund av sexuell symbolik och Baselitz åtalades, men fallet lades sedan ned.
Känd för stora dukar
Baselitz målade ofta på extremt stora dukar, som han vände upp och ned, vilket blev hans kännetecken. Han brottades ofta med den tyska skuldbördan efter andra världskriget i sina verk.
– Alla tyska målare har en neuros inför det tyska förflutna. Mina målningar är, om man så vill, strider, berättade han för tyska Spiegel 2013.
Han fick ett internationellt genombrott och var under 1980-talet förebild för unga tyska konstnärer. Han tilldelades 2004 Praemium Imperiale, vilket kan anses vara ett slags Nobelpris inom konst.
”Kvinnor målar inte lika bra”
Baselitz var också känd för sina kontroversiella åsikter, skriver Spiegel. Till exempel hävdade han i en intervju med tidningen att män är fundamentalt bättre konstnärer.
– Kvinnor målar inte lika bra. Det är ett faktum. Naturligtvis finns det undantag. Agnes Martin, eller Paula Modersohn-Becker. Men även hon är ingen Picasso, ingen Modigliani, ingen Gauguin.
När Moderna museet visade en svit äldre målningar av Baselitz 2016 så ledde hans uttalanden om kvinnliga konstnärer till en protestutställning som löpte samtidigt på ett källargalleri i Stockholm.
Under senare delen av sitt liv bodde Baselitz med sin fru i Salzburg, i Österrike.
Han blev 88 år.
