Landsflyktige regissören i Cannes: Jag hade tur

– Jag känner för mina skådespelare och mina medarbetare som inte kan vara med och fira att filmen visas här. De flesta av dem är kvar i Iran, de blir trakasserade, de är i ständig fara.

Filmen handlar om en familj där fadern har blivit utnämnd till undersökningsdomare med hopp om att stiga i graderna. Ute på gatorna börjar protesterna efter det att den unga Mahsa Amini dött i händerna på sedlighetspolisen. Pappan är en av de som på löpande band avkunnar dödsdomar, medan hans två döttrar tar de protesterandes sida.

– I åratal har jag undrat över vilka de människor är som får systemet att fungera. För det är inte bara ett strukturellt system, det finns också människor som får det att fungera. Vilka är de?

Svar

Eftersom han tidigare har suttit i fängelse och i samband med det blivit förhörd har Rasoulof kunnat studera det hela inifrån. "The seed of the sacred fig” visar upp de svar han fann, säger han.

Filmen gjordes självfallet under stort hemlighetsmakeri och det var svårt för honom att filma ute på gatorna (demonstrationerna skildras genom verkliga mobiltelefonfilmer).

– När vi filmat en tredjedel fick jag veta att det åttaåriga fängelsestraff jag dömts till snart skulle bli verklighet. Det störde mig oerhört, skulle jag inte kunna göra klart filmen? Min advokat sade att han skulle överklaga och att jag kunde ha tid på mig.

– Jag hade tur, vi hann, jag såg till att allt material fördes ut ur landet för att redigeras där. Jag sade: "Vad som än händer med mig, följ manuset, klipp färdigt".

Bara timmar

När detta var gjort hade Mohammad Rasoulof några timmar på sig innan han skulle gripas. Vad skulle han göra? Han insåg att fängelse skulle leda till passivitet och bestämde sig för att fy.

– Jag gick runt hemma, såg ut genom fönstret, sade adjö till mina blommor. Jag ringde en vän som kom med kontanter, jag skulle inte kunna använda mina kreditkort. Jag kördes till ett säkert ställe, där jag kunde utnyttja bekantskaper från min tid i fängelse – de kunde sätta mig i kontakt med människosmugglare.

Nu är Rasoulof landsflyktig och säger med sorg i rösten:

– Det är första gången jag lämnat mitt land utan returbiljett. Det känns märkligt.