'Man kan fråga vem som helst vad de gjorden den dagen eller morgonen därpå och alla minns det. Det är också sjukt att det inte är löst, det är svårt att komma ifrån', säger Klara Krantz om mordet på Olof Palme, som hon skrivit om i en ny roman.
"Man kan fråga vem som helst vad de gjorden den dagen eller morgonen därpå och alla minns det. Det är också sjukt att det inte är löst, det är svårt att komma ifrån", säger Klara Krantz om mordet på Olof Palme, som hon skrivit om i en ny roman. Bild: Claudio Bresciani/TT

Klara Krantz skriver om familjens "Palmetrauma"

Hennes farfar försvann in i konspirationsteorier efter mordet på Olof Palme. I en ny bok dyker författaren Klara Krantz ner i hans besatthet – för att förstå hur misstron präglat familjens relationer.

ANNONS

Det har skrivits enorma mängder text om mordet på Olof Palme. Även Klara Krantz "När en man faller" är en tegelsten – men när hon själv började närma sig händelsen hittade hon tonen genom att ta bort så många ord som möjligt.

– Om man tittar på dokumenten i datorn är det här bara en tiondel. Där har jag skrivit ganska mycket om 33-åringen, och jättemycket om Christer Pettersson. Jag har varit fascinerad av personerna som blev inblandade, och hur händelsen har förändrat livet för så många, säger Klara Krantz.

Hennes egen farfar, journalisten och privatspanaren Lars Krantz, var en av dem. Han trodde sig se Palmes mördare på mordnatten. Ju mer misstro han mötte desto mer övertygad blev han, tills hela hans liv kretsade kring mordet.

ANNONS

– Det har varit som en typ av mysterium, varför blev han så besatt? Det överrumplade alla i min familj, säger Klara Krantz.

Tappade tilltron

Hon tänker på boken som en roman – men en självbiografisk sådan. Det är sin egen historia Klara Krantz har skrivit fram. Hon var bebis när dådet inträffade, och det var när hon själv fick barn som hon började tänka mer på sin första tid i livet.

– Det kanske blev mer fokus på att ta hand om min farfar i min barndom än den bebis som jag var, säger hon och framhåller att hon ville skildra hur det påverkat henne.

Farfaderns besatthet fick honom att tappa tilltron till samhället – och till människor. Boken skildrar hur han till slut tror att hans egen sambo försöker döda honom med glasbitar i maten.

Vad gör konspirationsteorierna med våra relationer, frågar sig Klara Krantz, som också låter huvudpersonen i romanen rannsaka sig själv. Precis när hon blivit med barn efter flera år av IVF går hon upp i förälskelsen i en annan tjej, vilket hon döljer för sin sambo.

– Det finns en parallell i temat kring tillit och misstro, säger hon.

Palmetraumat

Klara Krantz har själv känt den förbjudna lockelsen i att gräva ner sig i mordet.

ANNONS

– Det är väl en del av "Palmetraumat", att tänka ”skulle jag kunna bli min farfar?”. ”Har jag också det här i mig?”.

Men "Klara i boken" väljer sitt barn och sin fru. Hennes farfar blev däremot allt mer isolerad. Det tror hon är en skillnad på då och nu: utan internet var det lättare att bli ensam som konspirationsteoretiker.

– Det fanns också någon sorts tillit i samhället som aldrig riktigt funnits sen. Det är väl därför mordet är ett nationaltrauma.

'Jag har varit intresserad av tiden precis efter mordet, dels vad som hände med min farfar men också hur det var att vara bebis när något sådant händer. Hur det har påverkat mig, säger Klara Krantz', vars farfar blev besatt av att lösa mordet.
"Jag har varit intresserad av tiden precis efter mordet, dels vad som hände med min farfar men också hur det var att vara bebis när något sådant händer. Hur det har påverkat mig, säger Klara Krantz", vars farfar blev besatt av att lösa mordet. Bild: Claudio Bresciani/TT

Fakta: Klara Krantz

Född: 1985

Bor: I Trosa

Gör: Författare, skrivpedagog och trädgårdsmästare.

Bakgrund: Debuterade 2013 med ungdomsromanen "Ge mig arsenik". 2017 utkom "Under odjurspälsen" och 2021 kapitelboken "För att vi hör ihop". "När en man faller" är hennes första bok för vuxna.

Läser: En bok jag läste medan jag skrev var "Den stora skrivboken" av Agota Kristof. Det är spännande, för i intervjuer har hon sagt "här har jag skrivit precis som det var" - och själv tycker man att det är ganska flummigt. Man kanske inte bara kan skriva som det är, apropå att jag var tvungen att hitta en form för att kunna skriva om det här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS