Livet och döden kom i vägen för Erik Lundin

Han har hyllats på musikgalor, omnämnts som en av Sveriges vassaste textförfattare och varit förband på Håkan Hellströms "Rullande åska"-turné. Nu släpper Erik Lundin sitt debutalbum "Zebrapojken".

- På ett ytligare plan syftar det till vår folkdräkt som florerar där ute, säger Rinkebysonen och drar i ränderna på sin Adidas-jacka.

Men egentligen handlar det om döden.

Under en begravning förra sommaren fick Erik Lundin berättat för sig att ett barns sorg är randig. Det kan i den ena stunden helt gå in i sig självt, för att sekunder senare leka glatt med andra.

Under en annan begravning kort därefter berättade en psykolog för honom att han arbetade med unga som kallades zebrabarn, på grund av deras starka kontraster mellan glädjeyttringar och sorg.

Liknelsen stannade kvar i Erik Lundins huvud.

- Jag vill hellre glädjas till fullo och känna sorg, men det är lättare att hamna i någon form av gråzon där man inte känner någonting, berättar han.

Död blir vardag

Skivans mest "randiga" låt skrevs redan innan han hade kommit på zebrakonceptet. "Nu dom frågar" handlar om när journalisterna yttrar de klassiska orden "Hur känns det?" under en tid när man befinner sig i en emotionell berg- och dalbana mellan en strålande karriär och ett tufft privatliv.

- Jag tänkte hela tiden "varför känns det inte tillräckligt bra eller varför mår jag inte tillräckligt dåligt". Det låter sjukt men efter ett visst antal mord har du inte mycket mer att ge.

Erik Lundin var 19 år första gången en vän till honom blev mördad. Nu är han 36 och känner flera som har gått bort i skjutningar, sjukdomar och självmord.

- Första gången kunde man inte tänka på någonting annat under en lång tid. Då kändes det overkligt och det var också ovanligare på den tiden. Sedan hände det igen och igen och igen", säger han.

Sjunger om sin bror

Samtidigt märker han av en annan inställning bland dem som lever i kriminella kretsar.

- Jag har aldrig haft båda fötterna i den världen, men jag har vuxit upp med de här människorna och man märker att de har ett annat psyke. De lever inte med sorg, antingen dämpar de den med droger eller så är de bara så berusade av livsstilen och lever med skygglapparna på, säger han.

I låten "När hissen tystnar" sjunger han om sin bror, med rader som "Han har formats utav luften i den trakt som de hamnat, nu han klär sig, går och uppträder exakt som dom andra, att han inte redan dött måste vara tack vare mamma".

TT: Var det svårt att närma sig det här?

- Inte direkt, det har jag gjort innan också. Det har kommit upp rader där det inte framgår vem det handlar om men det skulle lika gärna kunna vara min bror, det är många sådana rader som träffar många människor samtidigt. Alla får stå för det de gör, men jag golar inte ner några av mina vänner. Jag försöker att beskriva det så bra jag kan utan att trampa någon på tårna, säger han.