"Det går helt enkelt inte att separera oss från korten som just nu virvlar genom luften, intellektuella eller inte. Korten är vi. Och vi bestämmer gemensamt var de landar."
"Det går helt enkelt inte att separera oss från korten som just nu virvlar genom luften, intellektuella eller inte. Korten är vi. Och vi bestämmer gemensamt var de landar." Bild: Staffan Löwstedt / SvD / TT

Det gör inget om debattörer gör bort sig i coronakrisen

Aftonbladets Kajsa Ekis Ekman uppmanar intellektuella att hålla tyst under Coronakrisen. Björn Werner håller inte med: "debatten måste få råda utan tystnadskrav".

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

LÄS MER:Jag vet inte hur många gånger jag nog inte haft corona

LÄS MER:Hur klarar sig de ensamma männen i corona-isolering?

LÄS MER:Chefredaktörer ska inte gissa om corona

Är det kanske bäst att bara hålla tyst under Coronakrisen? Helt enkelt inte debattera den så mycket utan låta alla korten falla där de faller och sedan i godan ro plocka upp dem och kommentera.

En hel del verkar tycka det. När 22 mer eller mindre expertmässiga experter i DN Debatt vände sig mot effektiviteten i det svenska systemet fick de hårda mothugg från kulturskribenter på flera håll som indirekt gick Folkhälsomyndighetens ärende. Ingen vet rätt väg, det är först i efterhand vi har svaren menade exempelvis Expressens Victor Malm. Mothugget från en av experterna blev vasst – att argumentera så är att tysta debatten och rentav riskera människoliv. En debatt där båda helst vill att den andra inte ska säga något, alltså.

ANNONS

Själv gick jag för några veckor sedan ut i ett liknande ärende, genom att skriva att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski inte borde uttala sig om coronastrategier. Experter vet mer om virusbekämpning än chefredaktörer, menade jag då. Det gör jag förstås fortfarande – men efter att ha läst Kajsa Ekis Ekman uppmaning till världens alla intellektuella att hålla tyst i Aftonbladet (22/4), känner jag nästan för att vilja framföra en (halvkvävd) ursäkt till honom.

Ekman skriver:

”Som intellektuell måste man ibland veta när det gäller att hålla tyst. Coronakrisen är ett sådant tillfälle. Även om det kliar i huvudet av lust att skriva drastiska manifest, gäller det att vänta och iaktta - annars kommer man utan tvekan att göra bort sig. Många har redan gått i fällan.”

Som exempel nämner hon att flera europeiska tänkare under ett tidigt skede i krisen felaktigt förkastat idén om att epidemin var så allvarlig, och att många har varnat för auktoritära tendenser är här för att stanna. Som om det redan nu gick att slå fast motsatsen.

Hållningen är skriande. Att delta i ett offentligt samtal, oavsett verkshöjd, innebär nästan per automatik också att göra bort sig. Det är att presentera en position för någon annan att reagera på för att – i den bästa av världar – blottlägga en tredje. Att under en pandemi, när hela världen törstar efter nya perspektiv att klänga sig fast vid då uppmana till någon form av tystnad är då fel. Tvärtom bör tänkare och opinionsbildare träda fram, presentera sina tankar och förbereda sig på att de teorier man framkastar inte alls kommer framstå som särskilt kloka om bara några månader. Det gäller för övrigt också Ekman, som i samma text slår fast att krisen är ”statens triumf över kapitalet”. Det får vi verkligen se.

ANNONS

Så snälla, låt debatten nu fortsätta utan tystnadskrav. Även om jag, som inte heller är någon expert på virusbekämpning, inte håller med Wolodarski i frågan kan jag efterklokt se att hans val att rakryggat föra fram och hålla fast i en åsikt som går mot normen ändå fyllt en funktion. Han har bidragit till en blind fläck mindre i debatten. På samma sätt ska inte kulturdebattörer indirekt beskyllas för att riskera liv när de bemöter en text. Och fumliga experter får uttala sig bäst de vill.

Det går helt enkelt inte att separera oss från korten av det gamla samhällets korthus som just nu virvlar genom luften. Korten är vi. Och det är genom det vi säger och tänker nu som vi gemensamt bestämmer var de landar.

ANNONS