Det är dags att dödförklara dödförklaringen. Inte av människor förstås. Vi lär fortsätta skrumpna ihop och dö i samma takt som förut. Men av allmänna kulturyttringar och andra lite mer svårmätbara företeelser. Så nästa gång ni läser att, och nu tar jag bara ett exempel för att göra en poäng, ”den snuskiga limericken är död” så vet ni att det i bästa fall handlar om slapphet och i värsta om okunnighet.
Nyligen dödförklarades litteraturen av en skribent eftersom dennes barn (en aningens smal fokusgrupp kan jag tycka) föredrar att spela TV-spel. Alla vi som både läser böcker och spelar TV-spel stod som levande frågetecken. För vi vet ju att jämföra litteratur med TV-spel är som att jämföra en teaterpjäs med en riktigt god kycklinggryta.
Jag förstår ju, som grovarbetare i hårdvinkelbranschen själv, det lockande i det här. Det framstår som modigt och beslutsamt, ja rentav sexigt, att välja ut en företeelse som kanske inte längre är så populär som förut och med obrydd nonchalans hävda att den är död. Det är den absolut hårdaste vinkel man kan tänka sig.
Problemet är att det aldrig stämmer. Ta t ex alla teknikskribenter som från ca 1999 och framåt med jämna mellanrum dödförklarade CD-skivan. Med facit i hand så slutade folk ladda ner MP3-filer före de slutade köpa CD. Det finns än idag dansbandsdiggare och hårdrockare som tittar på sina växande hyllmetrar med skivryggar och hajar noll.
Jag kan inte räkna hur många gånger jag hört att en viss företeelse kommer ”försvinna om fem år” och fem år senare har inget speciellt hänt.
Jag skulle kunna använda exakt samma argument som de som dödförklarat böcker, marksänd radio, tablå-TV och skivor och hävda att det egentligen är det ”digitala” som är dött. Spotify har gått med förlust sedan starten. De stora mediehusen har fortfarande inte riktigt klurat ut hur de ska ta tillräckligt betalt för digitalt innehåll. De måttliga tittarsiffror många coronarelaterade livesändningar fått hade lätt kunnat tolkas negativt och illasinnat.
Innan pesten bröt ut kom rapporter om att försäljningen av TV-spel i England gått ner. Hade jag velat väcka lite billig uppmärksamhet hade jag kunnat påstå att ”TV-spel är döende” och sen spåna ihop nåt om att det är via TikTok vi kommer uppleva framtidens stora berättelser. Men det är ju inte hela sanningen.
Jag kan inte räkna hur många gånger jag hört att en viss företeelse kommer ”försvinna om fem år” och fem år senare har inget speciellt hänt. Mer än att det möjligtvis var den där nya grejen som skulle ersätta den där gamla grejen som i själva verket försvann. Jag minns datatidningsskribenter som i början av 90-talet påstod att ”om fem år finns bara CD-ROM i bokhandeln.”
Men strunt i det för statistik säger absolut inget om kultur. Alla som någonsin kollat på band med 20 andra betalande i en stinkande källare eller läst fanzines tryckta i 70 ex tittar oförstående på hur alternativkultur idag reducerats till att betyda en Netflixserie som bara gick två säsonger.
Så jag säger inte att den braskande dödförklaringen av kulturella yttringar är död. Men man kan väl hoppas?
Läs mer av Johan Wanloo:
LÄS MER:Det är dags att sluta älska karismatiska personer
LÄS MER:Köerna till femkronorsölen är ”det gamla Sverige”
LÄS MER:Jag förtjänar att bli 140 år
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
