Konstverket med Spela Shoreline-skylten har fått stor uppmärksamhet de senaste dagarna. Stenen har placerats i utkanten av Slottsskogen av två konstnärer som valt att vara anonyma, som en hyllning till det inflytelserika indiebandet Broder Daniel som gjorde sin avskedsspelning i Slottsskogen 2008.
Kommunala Parkförvaltningen vill ta bort stenen enligt det regelverk som finns kring gatukonst och offentlig utsmyckning. Många har dock engagerat sig för att rädda kvar den vilket har gett stort genomslag i media.
GP har gjort en mejlintervju med de två konstnärerna som bland annat väljer att svara med gott om referenser till just låten Shoreline.
Varför har ni valt att skapa och sätta upp stenen?
"För min del har jag tänkt på att göra nåt sånt här sen jag var åtta eller nio och brukade stå nere vid strandkanten och titta på vågorna. Jag har liksom alltid väntat på något varaktigt. Jag upplever att man tappar sin hunger och att man tappar sin riktning i livet utan stabila och pålitliga referenspunkter i tillvaron. Man blir förvirrad och bleknar bort. Ett klassiskt granitmonument känns beständigt och rejält.
Man är ju inte längre den pojke man brukade vara, så nu har man ju mer möjligheter att förverkliga saker och se till att få till stånd saker som många kan ha glädje av. Den här stan tog vår ungdom. Nu som vuxna kändes det på sin plats att pryda och kröna den somt tack för allt den tagit och allt staden och dess kulturliv gett oss.
Det finns så mycket sorg i den här stan, med Backabranden och Göteborgskravallerna och så vidare, som gjort folk helt hålögda.
Lite offentlig utsmyckning pro bono var det minsta vi kunde göra för vår stad och dess medborgare. För att muntra upp och understryka de saker vi har att vara stolta över. Det som gör vår stad så vacker och bra. Till exempel öppenheten, toleransen, parkerna, och den breda kulturen med den strålande musikscenen.
När idén om minnesmärket kom till oss så tog vi tag i det direkt. En av oss är stenhuggare på heltid och den andra bred konceptkonstnär. Vi samarbetade outtröttligt med projektet tills vi kunde donera det färdiga resultatet till Göteborgs invånare."
Vad betyder Broder Daniel och Spela Shoreline-rörelsen för er?
"Utöver att musiken fortfarande håller så har Broder Daniel blivit en symbol för Göteborgs särprägel inom svenskt kulturliv. Spela Shoreline har ju dessutom fått ett helt eget liv skilt från bandet. Vi har varit engagerade i Spela Shoreline-rörelsen länge och delade ut skyltar och uppviglade till Spela Shoreline-rop på Emmabodafestivalen 2013. Det blev succé, flera av banden gjorde trevande försök eller ursäktade sig glatt med att de tyvärr inte hade övat in den och att de ska bättra sig. Festivalen avslutades med ett dj-set där de tre sista låtarna var versioner av Shoreline och som till slut gick över i ett crescendo av Shoreline-allsång. I år toppade vi det med monumentet."
Har ni någon koppling till bandet?
"Ja. Det har vi alla. Alla som har lyssnat på Shoreline. Vi har dock inte någon annan koppling till dem än du som läser det här."
Varför valde ni att sätta upp stenen anonymt? Varför vill ni vara anonyma?
"Det finns flera anledningar till varför vi valde att montera stenen anonymt. Dels handlar det om att kultursektorn helt enkelt är lite mossig. Hur många statyer eller monument kan du som läser det här identifiera dig med, hur många känns relevanta och som att de talar till dig?
BD och Shoreline är ju verkligen ingen modefluga här och nu, då låten är 13 år gammal och bandet sedan sex år inte finns kvar. Samtidigt är det något som folk växt upp med, som varit en del av människors liv. Det är inte en dammig svärdbärare eller trist byst av någon tjeckisk diktare som ingen läst något av. Det är nutidshistoria och talar till Göteborgs folksjäl. Dels är det att processen för att få igenom att göra något sånt här, om det genom magi vore möjligt, är en oerhört lång och utdragen process och det här minnesmärket behövde komma på plats just på sex-årsdagen av Broder Daniels sista spelning."
Hur känner ni inför det engagemang stenen har skapat?
"Det känns fullt rimligt. Ytterligare en bra sak med att vara anonyma är att vi vet att det är stenen det handlar om och inte konstnärerna. Nässjö kommun köpte in en hatad staty vid millennieskiftet som är en sten på en annan sten. Kommunen betalade en miljon kronor för det konstverket, som stadens befolkning sedan dess försökt välta och förstöra. Anledningen att det köptes in, och kunde ha sånt pris, är för att det är Carl Fredrik Reuterswärd som gjort missdådet. Engagemanget kring Shoreline-stenen är i det närmsta motsatt. Folk går fram och kramar om den."
Blir engagemanget och uppmärksamheten en del av själva konstverket?
"Ja, varför inte. Vi känner att det är jättebra att folket så tydligt visar att de vill ha kvar stenen och att de understryker att vi lever i en demokrati. Charging Bull, utanför börsen i New York är en 3.2 ton tung bronstjur och ett av New Yorks populäraste turistmål. Det var konstnären Arturo Di Modica som satte dit det som en gåva till folket i New York i december 1989, som en julklapp efter den ekonomiska krisen. Polisen beslagtog den direkt och fraktade bort den. Staden krävde att få tillbaka sin present och den fick ställas tillbaka sex dagar senare. Lite så känns det här nu också. Det är vackert att se folk slåss för den konst de känner talar till dem."
Parkförvaltningen vill ha en dialog med er om stenen, det låter som att de öppnar för att den i så fall kan få vara kvar. Hur ser ni på det?
"Det är jättebra! Det visar att de inte har bestämt sig för att ta bort minnesmärket, utan att de är öppna för samtal om lösningar. Vi förstår att de har sina riktlinjer att förhålla sig till, och vi hoppas och litar till att de kan vara flexibla när de förstår hur populärt, folkkärt och charmigt monumentet är. Vi har hört av oss till dem nu med utförlig förklaring om metod, material, förankring och våra tankar kring monumentet. Vi inväntar svar."
BD hos Luuk:
https://www.youtube.com/watch?v=VV_irnCV7xc
Broder Daniel Forever (2009), hela Filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=wPWveNj4uvM
