Här är anställda inom staden mest missnöjda

Göteborgs stads senaste medarbetarundersökning är klar. Röhsska museet är sämst i klassen igen. Mer överraskande är att Sjöfartsmuseet på bara två år störtdykt från att vara en topparbetsplats till att ligga långt under genomsnittet.

ANNONS
|

När den förra medarbetarundersökningen gjordes för två år sedan hade kulturförvaltningen sämst resultat av alla fackförvaltningar i Göteborg. Och det har inte blivit bättre. Siffrorna i årets nöjd-medarbetar-index, NMI, pekar nedåt och ligger nu en bra bit under stadens genomsnitt. Det är framför allt två avdelningar inom förvaltningen som bidrar till raset – Röhsska museet och Sjöfartsmuseet.

Röhsska museet var för två år sedan sämst i hela staden med ett NMI på 32 (av 100). Då hade man trots allt gjort ett uppsving efter åren med omdiskuterade Ted Hesselbom som chef. Ett par chefsbyten senare är man åter nere på rekordlåga indexet 24.

ANNONS

Enkätsvaren från Röhsskas personal är en enda lång missnöjesförklaring. Lönesättning, kommunikation, utveckling, ledarskap – inget tycks fungera. Fler än sex av tio är direkt missnöjda med sin arbetssituation och ingen i personalen vill helt och hållet rekommendera andra att arbeta på Röhsska. Över hälften av personalen vill i själva verket inte rekommendera det alls.

Kulturförvaltningens HR-chef, Tatjana Marin Kartal, tror att en turbulent höst påverkat resultatet – en höst som kulminerade i att de två enhetschefer som då ledde museet slutade efter att de kritiserat sin egen personal i ett öppet brev. När enkäten skulle genomföras var museet chefslöst.

– På något sätt kommer vi inte vidare med Röhsska. Trots att nya chefer kommer och förbättringsåtgärder genomförs.

Vid tidigare undersökningar har ni kopplat förändringsprocesser inom museet till de dåliga resultaten. Det kan ni väl inte skylla på år efter år?

– Nej, precis. Men vi måste förändra. Försöka.

Vilket ansvar har du som HR-chef i det här?

ANNONS

– Det är Röhsskas ledning som har ansvaret. I nästa steg förvaltningen. HR-avdelningen är bara ett stöd.

Vid årsskiftet tog Susanne Erixon över Röhsska. På ett år är det tänkt att hon ska bygga upp en stabil organisation och få medarbetarnas tillit. Kommer det att gå?

– Nej, jag tror inte det räcker med ett år, men en grund att arbeta vidare med kan åtminstone läggas, säger Tatjana Marin Kartal.

På Röhsska museet må personalen må sämst, men det är ett annat museum som rasat mest sedan senast på NMI-skalan. Sjöfartsmuseet har gått från ett NMI på 72 till 43 – från vara en av stadens topparbetsplatser till en som ligger betydlig lägre än genomsnittet (55). Museets chef Björn Varenius är förvånad.

– Det var inte det resultatet jag hoppats på.

Men har du inte märkt av att ett missnöje växt?

– Det viktigaste är att vi har resultatet och skaffar oss en gemensam uppfattning om hur vi ska jobba vidare.

ANNONS

Men har du inte märkt av något?

– Vad som ligger bakom resultatet får vi diskutera på avdelningen.

Resultatet visar att kommunikationsklimatet behöver förbättras. Vad säger du om det?

– Som du kanske sett har museet haft ett väldigt framgångsrikt år 2015. Vi har haft spännande utställningar och har utvecklat en verksamhet som gör kunderna nöjda.

Tatjana Marin Kartal är dock inte förvånad över att Sjöfartsmuseets NMI sjunkit även om hon inte trodde sänkningen skulle vara så stor.

– Redan för ett år sedan signalerades det om att vi behöver ta omtag i vissa frågor på museet. Det har bland annat handlat om målstyrning och hög arbetsbelastning. Ett par nya chefer har tillkommit som har arbetat på ett annat sätt och med nya projekt.

En av dem är Björn Varenius som tillträdde i maj 2014, strax efter att den förra medarbetarundersökningen gjordes.

ANNONS