GP har kunnat avslöja hur kvinnor dras in i mängder av rättsprocesser efter att ha blivit anmälda, stämda och åtalade av män som de tidigare lämnat – och som inte sällan är dömda för brottslighet mot kvinnorna. Enligt forskaren Sara Skoog Waller är det ofta frågan om så kallat eftervåld, vilket innebär att man använder statens institutioner för att fortsätta utöva makt och kontroll över kvinnorna som lämnat relationen.
Möjligheterna är stora. Orosanmälningar och polisanmälningar har var och en rätt att göra. Och en del går längre än så – och väcker så kallade enskilda åtal. Det betyder att man inte behöver ta en åklagare till hjälp, utan att man driver åtalet helt själv – även under rättegången.
Men kan vem som helst verkligen åtala en annan person för brottslighet?
– Det korta svaret är ja. Men rätten kan i de flesta fall ta upp ett enskilt åtal endast om åklagare har uttryckt att de inte tänker väcka åtal. Så om du vill åtala mig för misshandel så kan du göra det. Men det tar vi bara upp om du också kan visa att åklagarmyndigheten har valt att inte ta upp det och pröva för åtal. Först då får du den självständiga rätten, säger Patrik Claeson.
Han är chefsrådman på Göteborgs tingsrätt och konstaterar att antalet enskilda åtal är relativt lågt. Men han kan bekräfta att det i vissa fall funnits skäl att misstänka att åtalet inte är grundat i något begånget brott – utan snarare är väckt för att skapa oro och stress hos den tilltalade. Ändå kan tingsrätten känna sig tvungen att ta upp målet – vilket kan leda till rättegång.
– Vi kan ju avslå en sådan talan om den är uppenbart ogrundad. Men det ska mycket till för att vi ska göra det.
Det räcker inte att ni misstänker att åtalet är oseriöst?
– Det räcker inte. Det är ju det där uppenbarhets-rekvisitet som ställer till det. Det är ett ganska högt ställt krav.
Enskilda åtal
Vid ärekränkningsbrott som förtal och förolämpning är det inte en åklagare som väcker åtal, utan den som utsatts för brottet.
När det gäller andra brott ska en åklagare först ta ställning om hen vill väcka åtal. Om en åklagare väljer att inte göra det så har dock varje privatperson rätten att själv ta fallet till domstol genom ett enskilt åtal. Så länge inte tingsrätten finner stämningsansökan ”uppenbart ogrundad” så ska den ta upp målet och utdela stämning mot den anklagade.
Den enskilde privatpersonen intar då rollen som åklagare med rätt att kalla och förhöra både den misstänkte och vittnen i en rättegång.
För en person som vill väcka enskilt åtal är ansökningsavgiften 2 800 kronor. Hen kan också bli tvungen att betala motståndarsidans rättegångskostnader, men viss hänsyn tas till personens ekonomiska förutsättningar.
Källa: Åklagarmyndigheten och Göteborgs tingsrätt.
Parterna träffas öga mot öga
Han syftar till att en stämningsansökan ska vara ”uppenbart ogrundad” för att avslås av tingsrätten. I de fallen skickas aldrig något till motparten. Men så länge stämningsansökan är någorlunda välformulerad och innehåller nödvändiga uppgifter som gärningsbeskrivning och tid- och platsangivelser så kommer den med stor sannolikhet att tas upp.
– Ja, och då ska vi utfärda stämning på den som det gäller. Sedan inleds processen med ett skriftligt förfarande där man ska yttra sig. Och vi kallar dem ofta till ett förberedande sammanträde där de, öga mot öga, ska förklara vilken bevisning och inställning de har. Och sedan planerar man för en huvudförhandling. Så då blir det att parterna träffas öga mot öga, åtminstone två gånger.
Tas det någon hänsyn till att den som väcker åtalet har kontaktförbud mot den åtalade?
– Nej, det kan vi inte göra. Opartiskheten kräver av oss att vi prövar det som skulle kunna vara ett brott.
Så den som är lite förslagen och bra på att formulera sig skulle kunna sätta det här i system för att kunna hålla kontakt med kvinnor, trots utfärdat kontaktförbud?
– Ja.
Och det kan handla om vilket brott som helst?
… I teorin, ja. Men om någon vill utnyttja den rätten att väcka åtal för exempelvis misshandel när en åklagare har valt att inte göra det – så är ju möjligheten när det gäller att få framgång med en sådan talan högst begränsad. Däremot om man har ett mer chikanerande syfte så vinner de ju framgång.
Hur ser du på det?
– Möjlighet att kunna väcka åtal ska finnas. Det har med demokrati och rättsstatsprinciper att göra. Sedan är det alltid så att en enskild kan utnyttja systemet till sina fördelar. Det är inte bra, men det kanske är baksidan av myntet som vi måste ha för att ha det öppna och transparenta rättssystem som vi faktiskt har byggt upp under så många år. Och även om vi inte kan avvisa åtalen, så skyddas ju de här kvinnorna genom att de har rätt att representeras av antingen en offentlig försvarare eller privat sådan. Och de kan låta sig representeras av försvararen. Vi vill göra det så lindrigt för den utsatte som det bara går.
Och den som väcker åtal kan under rättegången förhöra även en kvinna som han har kontaktförbud mot?
– Ja, precis. Och i de fallen måste vi som ordförande vara extra vaksamma och styra. Frågorna ska bara handla om det som saken gäller, och inget annat. Så på så sätt försöker vi skydda den som eventuellt blir utsatt för något. Ofta handlar det om att personen i fråga vill prata om allt möjligt under rättegången. Av tveksamma syften. Det försöker vi mota, för det här är inget allmänt kasta skit-forum.
Vi har hört exempel på att kvinnor till och med begärts häktade av män som åtalat dem?
– Ja, teoretiskt så funkar det så. Får en enskild person igenom ett enskilt åtal så ikläder han ju sig åklagarens roll och kan som målsägande använda sig av de tvångsmedel som en åklagare kan använda sig av. Då kan man även kräva ett häktningssammanträde genom att exempelvis åberopa flyktrisk. Vi har en formell skyldighet att pröva det. Sedan leder det sällan till häktning, men det är klart att det påverkar kvinnorna.
Den som väcker enskilt åtal tar en ekonomisk risk. För vid en friande dom får den personen i de flesta fall betala för försvarets rättegångskostnader. Dock tas det viss hänsyn till privatpersonens ekonomiska förutsättningar.
– Det gör det. Man tittar på ekonomin. Men huvudregeln är att den som tappar ska betala. Det får man vara beredd på, säger Patrik Claeson.
Våld i lagens namn
En artikelserie som sätter ljus på hur det svenska rättssystemet i sin vilja att vara rättvist i stället kan bli ett medel för kontroll över andra människors liv.
Hur det som ska skydda blir verktyg för den mest extrema formen av eftervåld.
