"Jag ser väl på det med någon slags vänlig blick nu ändå"

Utifrån ser Amanda Bergman lugn ut. Kanske gör dialekten sitt, et mjukt och klingande dalmål. Men inuti är det inte alls lugnt, snarare tvärtom.

– Jag kan förstå att jag framstår som lugn. Ofta blir ju vi människor som är lite mindre bra på något bra på just den grejen inför andra. Men jag är naturligt född med full radar åt alla håll, så jag måste stänga av ofta, annars blir jag helt dödstrött och ledsen.

Hon har kvar en liten lägenhet i Stockholm, men bytte nyligen bort storstan mot den lugnare hemorten Gagnef i Dalarna. Hon är uppvuxen i en liten by i närheten, med många hästar och hagar men desto färre replokaler och bandmöjligheter.

I stället blev scenen lite av Amanda Bergmans replokal. Många känner säkert till historien vid det här laget. Tjugoettåringen som lade ut några låtar på Myspace och snabbt blev känd i indiekretsar. Hon kallade sig Idiot wind och Hajen, bytte artistnamn, var inte bekväm med sig själv. I bland kände hon sig som ett plastskelett på scen.

– Det var väldigt splittrat där ett tag. När jag tänker tillbaka på det nu så känns det som att jag var tio år då, men det var jag ju inte. Men jag var absolut inte förberedd. Jag ser väl på det med någon slags vänlig blick nu ändå.

Det är annorlunda nu. 2016 är Amanda Bergman en soloartist med sitt alldeles egna namn. Tidigare i år släppte hon skivan Docks och under lördagen spelade hon på Way out West. Däremellan har hon bland annat gjort succé med bandet Amason. Hon är bekväm på scen nu, har en benstomme av märg i stället för plast. Men visst är det ändå svårt att vara själv ibland.

– När jag spelar med Amason är vi fem som delar på ansvaret, man kan ta ett kliv tillbaka och vara en del av en grupp. Som soloartist är det bara mitt ansvar, gud hjälp mig ungefär. Skillnaden är väl att alla dagar är man inte jättepepp. När man har såna dagar i ett band så spelar det inte lika stor roll.

Är du bra på att tänka bort känslorna då?

Nej jag är nog inte jättebra på det, jag är ganska nervig faktiskt. Man får försöka få perspektiv på det hela och tänka att det inte är hela världen. Det positiva är att tiden går, den dagen försvinner och det kommer en ny.

Amanda Bergman har några fler stopp kvar på sin sommarturné. Den har satt sig nu, blivit rutin. Till hösten åker hon ut på Europaturné, något hon längtar efter redan nu.

– När man byter miljö brukar det ofta dyka upp andra grejer i låtarna, nya bitar som får bli mer framträdande. Det kan vara att man spelar med ett mindre PA bara. Så det är uppfriskande, jag tänker att det är lite som att byta kontor.

Hanna Rasmuson