Islamismen får allt större fäste i Hjällbo

I Migrationsverkets prognos för de två kommande åren väntas 174 500 ansökningar om uppehållstillstånd från såväl asylsökande som anhöriga av olika nationaliteter (Migrationsverkets nyhetsbrev februari 2012). Siffran har redan justerats uppåt. Den ökade anhöriginvandringen är ett resultat av uppgörelsen mellan moderaterna och miljöpartiet tidigare i år, där kraven på id-handlingar från anhöriga har släppts till förmån för DNA-prov efter en dom i Migrationsöverdomstolen.

Av de sammanlagt drygt 20 000 somaliska anhöriga som väntas anlända i år och nästa år beräknas 800 vuxna och 200 barn att söka sig till Göteborg, där 5 000 av deras landsmän väntar. Hur dessa nyanlända anhöriga tas emot beror på den beredskap som deras närstående har, men också på det svenska samhällets planering.

Dåligt förberett mottagande

Mottagandet i Göteborg är så pass bristfälligt förberett att en stor del av de nyanlända somalierna riskerar att gå direkt in i famnen på islamistiskt aktiva landsmän. Jag grundar dessa farhågor på erfarenheter av mitt dagliga arbete som verksamhetsansvarig vid Caritas Frivilligcentral i Hjällbo/Angered. Vi stödjer personer vilka söker asyl eller har fått permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige, men som på grund av bristande språkkunskaper hamnat utanför SFI:s (Svenska för invandrare) språkprogram. Många har fortfarande efter tio till 15 år i Sverige ett ytterst begränsat ordförråd. Oftast gäller det kvinnor, som efter sin ankomst fött många barn och som stannat hemma och inte skaffat sig språkets grundläggande verktyg för integration. De säger själva många gånger att de är enklare att leva på försörjningsstöd än att aktivt söka arbete, då de anser att skillnaden räknat i inkomst är försumbar.

Att bristande integration och påföljande utanförskap är en grogrund för politisk och religiös extremism är välkänt. Under senare år har jag med stor oro i Hjällbo med omnejd sett hur allt fler muslimska kvinnor skyler sig; alltifrån ansiktet till hela kroppen. Denna förändring stämmer väl överens med männens tilltagande sätt att klä sig extremt: med fotsid dräkt, huvudbonad och skägg. Hos den somaliska barn- och kulturföreningen Afrikas Horn, med vilken vi delar lokaler, ser jag dagligen hur deras ursprungliga verksamhet i ökad grad har övergått till islamism (en uppfattning om islam som en allomfattande religiös och politisk ideologi, bokstavligen baserad på Koranen). Lokalen fungerar numera dygnet runt som en renodlad moské, där bönemattor rullas ut och frekventeras av hundratalet män, varav många nytillkomna. Några är personer som för cirka ett år sedan uteslutits ur Bellevuemoskén för wahhabism (fundamental saudiarabisk islam).

Bönemattor som tvättas och skakas

För mig som har arbetat i den katolska hjälporganisationen Caritas i Hjällbo i 18 år med målet att hjälpa asylsökande, skyddsbehövande och flyktingar till ett värdigt liv i Sverige, är detta en skakande upplevelse, liksom för många av mina medarbetare. Cirka 90 procent av våra deltagare är muslimer, liksom en del av vår personal, så vi vet att samma religion kan utövas på olika sätt. Men aktiviteter där exempelvis bönemattor omedelbart skakas och tvättas om en av personalens hundar besökt lokalen, är djupt olustiga och vi förstår inte längre vad verksamheten hos Afrikas Horn har med barn och kultur att göra. På den frågan får vi inte heller något svar.

Både ansvariga politiker i stadsdelsnämnd och kommun och de företag som ansvarar för lokalerna vägrar att ta i saken. Antagligen vill de inte ta risken att bli beskyllda för rasism. Detta är ett alltför typiskt exempel på det svenska majoritetssamhällets undfallenhet och oförmåga i denna och liknande situationer. Flatheten är ett mycket illavarslande tecken för hur de somaliska män och kvinnor som rör sig alltmer mot en religiös slutenhet, ska kunna anpassa sig här.

Lojalitet mot en klan

Det är också ytterst oroande för de somalier som nu i stor skala anländer till vårt land, eftersom detta blir ett alternativ till integration. Den somaliska galjonsfiguren för den muslimska kvinnans frigörelse, Aayan Hirsi Ali, har sammanfattat sina landsmän dilemma i väst: Ingen av oss hade varit samhällsmedborgare i modern mening förut. Vi hade aldrig känt något deltagande i och lojalitet mot en stat. Vi fortsatte att vara lojala endast emot klanen. Lojalitet mot en klan eller en religiös grupp istället för mot samhället är ett destruktivt koncept för integration, vilket utvecklingen i Hjällbo visar på. Därför måste svenska myndigheter, organisationer och företag sluta att stoppa huvudet i sanden. Det är oacceptabelt att skattepengar, eller vilka medel som helst, tillåts att gå till någon form av sluten, religiös extremism.

Gun Holmertz

verksamhetsansvarig för Caritas Frivillig-

centraler i Hjällbo/Bergsjön

nämndeman (V), Förvaltnings- och Migrationsdomstolen i Göteborg