Under torsdag eftermiddag drar ett askmoln in över Sverige som påverkar flygtrafiken. Svaveldioxid som slungas upp från sprickeruptionen under glaciären Eyjafjallajökull förflyttar sig på tusentals meters höjd in över landet. Askmolnet kommer troligtvis inte att synas med blotta ögat, men det kan registreras av vissa mätinstrument.
– Vulkanutbrottet kan liknas vid när man öppnar en champagneflaska, förklarar Lennart Björklund, docent i geologi på institutionen för geovetenskap på Göteborgs universitet.
– Gasbubblor slungas upp i luften och spricker, men grejen med ett vulkanutbrott är att luften är varm och därför stiger jättesnabbt. På flera tusen meters höjd stelnar svaveldioxiden och blir till små kristaller. Om ett flygplan flyger in i ett moln av den här typen kan det skada motorerna som stannar, säger han.
En etta på skalan
Nere på marken kommer molnet dock knappt att synas.
– Det skulle kunna vara farligt, men det är det inte. Än så länge är det här utbrottet en etta på en femgradig skala, säger Lennart Björklund.
1783-84 skedde ett utbrott i vulkanen Laki på Island som kan beskrivas som en femma. Då transporterades så mycket aska och rester in över Europa så att det var hälsofarligt för människorna. Man kunde känna en svaveldoft i luften.
– Svaveldioxid och vatten bildar svavelsyra. Det var helt enkelt farligt att andas in. Dessutom påverkar stora vulkanutbrott av den typen solinträngningen. Det kan sänka medeltemperaturen i drabbade länder med några tiondels grader och skapa svält och sämre skördar, säger Lennart Björklund.
– Det stank så pass mycket svavel att folk trodde att djävulen var i antågande.
"Dra åt Heklefjäll"
Trots att Sverige inte har några aktiva vulkaner får vi vår beskärda del av kakan.
– Det kommer en present från Island då och då, säger Lennart Björklund.
– Vulkaner som Katla och Hekla finns i det svenska medvetandet. Särskilt bland äldre människor. Isländska vulkaner är till och med en del av vårt språkbruk. Det är inte för inte som vi säger åt någon att dra åt Heklefjäll.
Askmolnet består dels av söndersprängda rester av magmatiska bergarter, dels av vulkaniska gaser, däribland svaveldioxid. På hög höjd blir molnet så pass finkornigt att det är svårt att upptäcka med blotta ögat. Även flygplanens radarsystem har svårt att upptäcka askan vilket gör det farligt att flyga. Satelliter kan dock se hur molnet flyttar sig.
