Det är en ljus dag i vårens tecken; utomhushögtalarna spelar Percy Faiths klassiker Theme from a summer place, som blandas upp med vindens tjut och de uppspelta skriken från Lisebergsbanan.
Klassisk nöjesparksstämning alltså – men invid Stora scenen, i de lokaler som tidigare inrymde Evert Taube-museet, öppnas en helt annan värld upp. En värld laddad med göteborgsk klubbnostalgi, bevingad poplyrik och en numera klassisk musikhistorisk reseskildring: Håkan Hellströms färd från stadens intima indiescen, till fem utsålda Ullevi.
– Nä, jag tänker inte gå in där! Då får de söva ner mig först, säger en ung man utanför utställningen Klubblands lokal. Han skakar demonstrativt på huvudet och skrattar.
Ett bevis på att Håkan Hellström fortfarande delar landet i två olika läger? Kanske. På den andra sidan skiljelinjen hittas i alla fall 22-åriga Rebecca Johansson från Kungsbacka och hennes vän, Halmstadbon Sebastian Lind (26), som såg till att köpa biljett till utställningen redan när de släpptes för en månad sedan.
"Det luktar plywood"
När GP intervjuar dem har de just lämnat ett av de två båsen på utställningen som låter gästerna sjunga karaoke till låtarna. "Du och jag borde starta upp ett band" står att läsa på en skylt ovanför portarna, en välkänd rad ur Hellströms textuniversum.
– Det var sjukt kul. Men varmt. Och det luktar plywood, säger Sebastian och känner med handen på studions väggar.
Det var en självklarhet för dem båda att gå på utställningen. Rebecca berättar att hon har varit på tolv konserter med sin idol, varje gång längst fram i publikhavet.
– Men såhär nära har man aldrig varit honom. Jag menar, alla anteckningar som han gjorde när han skrev sina låtar, hans almanacka, instrumenten ... allt finns här, säger Rebecca.
Digital bild med Hellström
Också klasskompisarna Alice Rasmusson och Hilda Hulthén, 15 respektive 14 år gamla, verkar befinna sig i sjunde himlen på Klubbland. De har tittat runt bland alla memorabilier ett bra tag nu och fastnat vid en skärm där det går att ta ett foto av sig själv intill en digital bild av Håkan Hellström. Vännerna skrattar högt och försöker koreografera sig så att de kan ge popartisten varsin puss på hans kinder. Resultatet ser ganska trovärdigt ut.
– Det allra häftigaste är kläderna tycker jag. Man har sett dem så många gånger på bild, och nu är de här framför en, i verkligheten, säger Alice.
Hilda håller med, och säger att hon också gillar originaltexterna som finns att läsa lite varstans på utställningens väggar.
– Hans texter är fantastiska. De har betytt jättemycket för mig, säger Hilda.
Alice och Hilda har förstås sjömanskostymer av klassiskt Håkan-snitt hemma – artistens egen från tidigt 2000-tal går för övrigt att se i en av utställningens montrar. Dem blir det kanske att ikläda sig i sommar, när kompisarna ska se Hellström uppträda live två gånger.
Brandgul Jazzhuset-skylt
I ett mörkt rum visas musikvideon till Känn ingen sorg. Framför skärmen finns ett antal röda rissäckar för besökarna att sitta på, och ovanför dessa hänger en brandgul Jazzhuset-skylt. På väg ut därifrån råkar GP på Robin Winter, 20, och Christian Lundberg, 19. De har ännu inte hunnit ta sig igenom alla rum, men vad de hittills har sett imponerar.
– Jag älskar den, säger Robin. Jag bara älskar den. Det här är musikhistoria. Jag har lyssnat på Håkan sedan jag var tio-elva år, så att få se hur allting började för honom är otroligt stort.
Klubbland kommer att vara öppet hela sommaren och under Lisebergs Halloween- och julfirande. Sedan stängs utställningen och dess framtid är oklar.
LÄS MER:Håkan Hellström pappa - igen!
