Visst är du och jag fantastiska. Oj, vilka stordåd vi trollar fram när jantelagen inte snärjer oss med sina ynkans lagomheter. Därför sadlade jag om och blev waldorflärare. Hjärtinnerligen härligt har det varit att möta sökande juveler i Örgryte, Bergsjön, Kortedala och Hisingsbacka.
Mötet med waldorfpedagogiken fick min välgrundade yttre karriär att kantra. En inre angelägenhet tog kommandot. Några av mina viktigaste inspiratörer sommarlovsmötte jag på Solviksskolan i Järna, den värld som de historiska vingslagen nu med rätta har ifrågasätt. Varför såg jag inte detta elände? Antagligen för att barnen var lediga.
För waldorfskolan är mångfalden lärdomens verkliga grundbult – att vi alla bjuds möjligheten att nosa brett, finna nya spår och växa vidare – nu likaväl som under kommande morgondagar.
Waldorfskolan är och fortsätter att vara pendelbreddaren i en tid när grundläggande barn- och ungdomsutbildning blir alltmer ensartad. När de fria skolorna i växande omfattning förvandlas till aktiebolag styrda från fjärran skatteparadis.
Jag gråter över Solviksskolans andliga gårdagskollaps och räds finansmarknadspedagogiken. Alla är vi värda en bättre skola.
Lars Josefsson, evigt envis waldorfpedagog
LÄS MER:Efter SVT:s dokumentär – låt Skolinspektionen utreda Solvikskolan
LÄS MER:Solviksskolan visar att frigörelse inte är något enkelt