Förutom att den ger stor skadeverkan på människors livsmiljö och på landskapet, har vindkraften den inbyggda svagheten att den inte kan lagras utan måste konsumeras direkt. När det blåser måste därför vattenkraften stå tillbaka.
Sedan förra vintern har vi växande vattenmagasin i Sverige och dessa är efter allt regnande nu i princip toppfyllda.
För att ge plats för vindkraften nödtappas just nu många dammar. Förutom förlusten av elkraft, ger detta mycket stora problem med översvämningar och ras i brinkar längs norrlandsälvarna.
Ökningen av alla vattenmagasin från cirka 10 procent till cirka 90 procents fyllnadsgrad under det gångna halvåret har inneburit att mycket energi lagrats. Så mycket att den kan användas till produktion av cirka 25 terawattimmar (TWh) miljövänlig vattenkraftsel till nätet.
Trots intensiv utbyggnad – under stora protester från allmänheten – har det under samma tid endast producerats cirka 1 TWh vindenergi i landet.
Vindkraft är i jämförelse med vattenkraft mer miljöförstörande och extremt dyr. Genom statsfinansiering och elcertifikatsystem är den lukrativ endast för exploaterande företag och ett fåtal markägare.
Eftersom man har det politiska målet att öka vindkraftens andel till 30 TWh inom en tioårsperiod, kan vi i framtiden emotse mer nödtappning och mer slöseri med vårt miljövänligaste energislag, vattenkraften.
Var finns det politiska modet att stoppa denna utveckling?
Ulf Lindblom
professor