Den 21 november 1775 samlades på Stockholms läns landskansli ett antal herrar med landshövdingen och justitiekanslern i spetsen. Mötets huvudpersoner var dock torparen Carl Hindrichsson och bonden Erik Jacobsson – de skulle slå tärning om liv eller död. Allt enligt den dom som avkunnats av Svea Hovrätt och sedermera fastställts av Kungl. Maj:t. I lagen stadgades nämligen att där flera varit delaktiga i ett mord och man ej kunnat fastställa "av vars handavärkan han döden ljutit, må till lottkastning dömas".
I förevarande fall var det klarlagt att Hindrichsson och Jacobsson året innan tagit livet av tullmannen Wiberg, men vem av de två som var den egentlige gärningsmannen gick ej att få klarlagt under rättegången.
Svea Hovrätt dömde då att den ene skulle mista högra handen, halshuggas och steglas. Den andre skulle mista äran, få fyrtio par spö samt göra åtta års straffarbete på Sveaborgs fästning.
Det var alltså för att avgöra vem av de två som skulle få behålla livet som man samlats på landskansliet.
Först slog Erik Jacobsson – en fyra och en femma. Carl Hindrichsson skakade träbägaren och slog – en sexa och en trea. Bägge hade fått nio "ögon"! Nu beordrade justitiekanslern omslagning och lät Carl Hindrichsson börja. Denne slog två femmor och därefter slog Erik Jacobsson en etta och en sexa – den senare skulle alltså mista livet.
I oktober 2020 dömde Göta Hovrätt i ett liknande fall där det var klarlagt att två män tagit livet av en 70-årig man i Markaryd på ett bestialiskt sätt. Man valde dock att frisläppa mördarna då de skyllde på varandra och det inte gick att klarlägga vem som gjort vad. Frisläppandet vållade helt naturligt en folklig vrede.
Vilken av hovrätterna skipade mest rättvisa?
Christer Feiff