Det är sorgligt att vi inte har kommit längre angående dödshjälpsdebatten i Sverige, menar insändarskribenten.
Det är sorgligt att vi inte har kommit längre angående dödshjälpsdebatten i Sverige, menar insändarskribenten. Bild: Pontus Lundahl/TT

Vi står och stampar kring dödshjälp

Debatten kring dödshjälp har pågått länge – men det finns ännu ingen lag, skriver Bo-Lennart Olsbjörk.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: friaord@gp.se

ANNONS
|

Angående debattartikeln "Coronakrisen hindrar mig från att avsluta mitt liv i Schweiz", GP 15/4, av läkaren Elisabet Abelin-Norell.

Det är sorgligt att vi inte har kommit längre angående dödshjälpsdebatten i Sverige. Föreningen RTVD – Rätten Till Vår Död startades i början av 1970-talet . Förespråkare för detta var bland andra filosofie professor Ingemar Hedenius, journalisten/författaren Berit Hedeby och kyrkoherden Mårten Werner. Jag har följt denna debatt genom åren som gått.

I början av 1980-talet studerade jag till sjuksköterska på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Jag var då aktiv inom elevrådet och bjöd in Berit Hedeby till en paneldebatt där vi diskuterade rätten till vår egen död. Det hade varit en ganska hätsk debatt om dödshjälp efter det att Berit Hedeby åtalades för dråp som också ledde till en fängelsedom. Hon hade hjälpt journalisten Sven Erik Handberg som led av MS (multipel skleros) att ta sitt eget liv. Hans sjukdomsförlopp gjorde så att hans rörelsefrihet blev i det närmaste totalt inskränkt och han blev därför helt beroende av andra människors hjälp. Hans önskan var att inte få hamna på en långvårdsklinik.

ANNONS

Med facit i hand står vi fortfarande och stampar på samma ställe drygt 35-40 år efter Hedebys åtal för dråp och ingen lag har tillkommit om dödshjälp.

I paneldebatten hade jag bland andra bjudit in kyrkoherde Anne Strid (Göteborgs stifts första kvinnliga präst), journalisten/författaren Gunnel Enby (förlamad av polio som hon fick i tonåren) och psykiatriprofessorn Jan Otto Ottoson. Jag minns att Sahlgrenskas aula blev fullsatt inte bara av oss elever från sjuksköterskeskolan utan även av andra som var intresserade. Det blev en intressant och livlig debatt. Kontentan/sammanfattningen av debatten blev att Berit Hedebys medhjälp till Handbergs självmord troligtvis hade fortskyndat dödshjälpsdebatten flera år framåt. Men tyvärr med facit i hand står vi fortfarande och stampar på samma ställe drygt 35-40 år efter Hedebys åtal för dråp och ingen lag har tillkommit om dödshjälp.

Bo-Lennart Olsbjörk, 40-talist

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS