Att förvägra en person dödshjälp i livets slutskede kan innebära stora trauman hos anhöriga och andra berörda. Assisterad dödshjälp är dock inte något som erbjuds oss svenskar i livets slutskede. De största invändningarna mot en acceptans kommer från läkarkåren. Läkarna vill inte ta liv, deras uppgift är att ge liv.
En grupp som inte ges tillfälle att hävda sin röst i media är de som gravt traumatiseras av följderna av förbudet. I första hand gäller det de personer, vars lidande är så stort att de väljer att avsluta sitt liv på egen hand. Tänk vilken ångest och vilka svarta tankar som måste föregå ett sådant beslut. Men även anhöriga drabbas av stor sorg och ångest.
LÄS MER:Staffan Bergström hjälpte Björn Natthiko Lindeblad att somna in
Många av oss gamla känner ångest inför döden, men det är egentligen dödssättet som oftast skrämmer oss. En rädsla för stark smärta eller att bli liggande förlamad, utan möjlighet att kommunicera med omgivningen. Det skulle kännas som en stor trygghet att veta att vi själva kan påverka förloppet och få en smärtfri död när vi vill.
Ska det vara så svårt att förstå att en ALS-patient kanske inte vill invänta det allra sista andetag hen förmår att ta innan döden, utan föredrar assisterad dödshjälp lite tidigare i förloppet?
LÄS MER:Riksdagsmajoritet vill utreda dödshjälp
I Holland där assisterad dödshjälp har funnits i många år använde sig 6 585 personer av metoden år 2017. Behovet är med andra ord inte litet.
Det är lagstadgat i Sverige att all vård ska ske i samråd med patienten. Varför gäller inte den lagen i livets slutskede? Det är hög tid för våra politiker att ta sig an frågan om dödshjälp så att vi medborgare kan känna oss trygga med ett värdigt slut på livet.
Änkan efter en som inte stod ut längre