Länge har det vårats för feminismen i Sverige. Situationen inom flera av landets kvinnodominerade yrken vittnar dock om att rörelsen inte verkar omfatta alla kvinnor. Karriär är svårt att göra under sjukskrivning, få glastak krossas när ingen vill stanna i branschen och drömmen om att äga sin bostad känns ouppnåelig på grund av den låga lönen. Att välja att arbeta inom vård och omsorg verkar vara vår tids stora kvinnofälla.
Arbetsförhållandena i vården är idag så tuffa att 30 procent av alla sjuksköterskor behöver arbeta deltid. För den enskilda individen kan detta resultera i en ekonomisk förlust på sju miljoner kronor sett över hela arbetslivet. God hälsa och heltidsarbete är svårt att förena och sjukskrivningstalen talar sitt tydliga språk. Om samtliga individer som i dag arbetar deltid skulle arbeta heltid skulle de kunna likställas med 8000 extra kollegor. Alldeles för många legitimerade vårdanställda har lämnat sina yrken och unga väljer i allt lägre utsträckning att söka sig till branschen.
Läget inom vården och omsorgen, menar jag, belyser den tankevurpa som präglat decenniets feministiska rörelse. Att jämställdhetsarbetet drivits med mannen som norm. Ett arbete som många gånger syftat till att nå högre representation av kvinnor i manliga branscher istället för att höja statusen på tydligt kvinnodominerade yrken. Vi kan inte fortsätta vara så enfaldiga att vi landar i att problemet är att kvinnor och män väljer att arbeta i olika branscher. Problemet är att de kvinnodominerade yrkena fortfarande anses vara mindre attraktiva. Nu när det nya avtalet ska förhandlas mellan SKR och vårdförbundet finns äntligen en möjlighet att en säkra en god arbetsmiljö, hållbara scheman och goda möjligheter till karriärs- och löneutveckling för alla anställda. En feministisk reform som skulle göra stor skillnad i många kvinnors liv.
Ett arbetsliv inom vård och omsorg ska vara ett hållbart och utvecklande arbetsliv som ger ekonomisk trygghet, inte en kvinnofälla!
Linnea Arvidsson
