Att påföra barn ett djupgående trauma med risk för posttraumatisk stresstörning kan inte ha med barnets bästa att göra, skriver Helge Öfverholm.
Att påföra barn ett djupgående trauma med risk för posttraumatisk stresstörning kan inte ha med barnets bästa att göra, skriver Helge Öfverholm. Bild: Filip Powidzki Casserblad

Var barnkonventionen bara på låtsas?

Att påföra barn ett djupgående trauma med risk för posttraumatisk stresstörning kan inte ha med barnets bästa att göra, skriver Helge Öfverholm.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du skriva en egen insändare? Mejla till: friaord@gp.se. Vill du svara eller har du synpunkter på en insändare? Använd samma mejladress och ange vilken insändare det gäller.

ANNONS
|

När man delges historien om Lisa från Albanien (GP 2/8), undrar man återigen om införlivandet av FN:s barnkonvention som svensk lag endast var på låtsas, och hur det står till med kompetensen hos Migrationsverkets bedömande handläggare, dels beträffande lagtolkning och dels rörande barnpsykologi respektive barnpsykiatri.

Att med vett och vilja påföra barn ett djupgående trauma med risk för efterföljande posttraumatisk stresstörning kan rimligtvis inte anses ha med barnets bästa att göra. Lisa har vuxit upp i en varm fosterfamilj och i ett svenskt normsammanhang, och nu avser man tvinga in henne i en helt annan kulturell, språklig och kanske även religiös miljö.

ANNONS

Om nu barnkonventionen inte skulle ha med detta att göra, varför har den då antagits som svensk lag?

Helge Öfverholm

Pensionerad allmänpsykiater, teologie kandidat

LÄS MER:Lisa, 8, ska utvisas – kan bara prata svenska

LÄS MER:Barn blir offer i den ”hållbara” migrationspolitiken

LÄS MER:Regeringen behöver göra mer för att ge alla barn lika uppväxtvillkor

ANNONS