När man delges historien om Lisa från Albanien (GP 2/8), undrar man återigen om införlivandet av FN:s barnkonvention som svensk lag endast var på låtsas, och hur det står till med kompetensen hos Migrationsverkets bedömande handläggare, dels beträffande lagtolkning och dels rörande barnpsykologi respektive barnpsykiatri.
Att med vett och vilja påföra barn ett djupgående trauma med risk för efterföljande posttraumatisk stresstörning kan rimligtvis inte anses ha med barnets bästa att göra. Lisa har vuxit upp i en varm fosterfamilj och i ett svenskt normsammanhang, och nu avser man tvinga in henne i en helt annan kulturell, språklig och kanske även religiös miljö.
Om nu barnkonventionen inte skulle ha med detta att göra, varför har den då antagits som svensk lag?
Helge Öfverholm
Pensionerad allmänpsykiater, teologie kandidat
LÄS MER:Lisa, 8, ska utvisas – kan bara prata svenska
LÄS MER:Barn blir offer i den ”hållbara” migrationspolitiken
LÄS MER:Regeringen behöver göra mer för att ge alla barn lika uppväxtvillkor