För något år sedan tyckte jag mig se att liberalismen i Sverige försvagades alltmer: De nya stora aktörerna skulle kunna bli den konservativa högern och den materialistiska vänstern. Dock blev jag något överraskad när Malcom Kyeyune, självutnämnd marxist, dök upp i Mattias Karlssons (tidigare gruppledare för SD) konservativa tankesmedja Oikos. Ungefär samtidigt bildade Nils Littorin, läkare och tidigare medlem i Kommunistiska partiet, partiet Malmölistan. Littorin har även varit gästskribent på tidigare näringslivsprofilen Patrik Engellaus ”Det goda samhället”. Andra vänsterkrafter har deltagit i liknande forum.
Vad är det som händer? Jag tror att vår tids mer marknadsorienterade liberala krafter i Centerpartiet och Liberalerna inte fångar upp det folkliga missnöjet med en svagare stat och ett svagare civilsamhälle. Gemenskaper och sammanhang efterfrågas. En djupare diskussion om normer, i första ledet ett erkännande av behovet av en diskussion. Liberalismens individualistiska projekt ersätts med en socialkonservativ folkhemsidé i allians med, och ibland i strid med, materialistiska omfördelningsprojekt.
Hur ser framtiden ut? Ja, den som det visste. Jag tror dock att vår tids individorientering går mot sitt slut.
Leonard Heed
generalist med samhällsvetenskaplig udd