Jag blev ett ”fan” redan i mitten av 1950-talet. I ur och skur stod vi på Ullevi oavsett det gällde match i allsvenskan eller en lägre division.
Sedan kom 80-talet med de stora internationella framgångarna. En för allmänheten okänd ung tränare hade efter vissa besvär fått en samling ”långhåriga” killar att spela på ett speciellt sätt och framgångar man tidigare bara kunnat drömma om. För tränaren, ”Svennis” innebar detta att dörrarna till den finare fotbollsvärlden plötsligt stod öppna för honom och han blev snart ett av de stora namnen och därmed också de stora pengarna.
Riktigt lika bra gick det inte för klubben IFK. Visserligen blev man landets rikaste fotbollsförening men det dröjde inte länge förrän man drabbades av ”hybris”. Efter några år började man få ekonomiska problem, de nya Bosman-reglerna anges ofta som en bidragande orsak men kan knappast vara det enda stora problemet. Från att tidigare ha varit ett topplag i allsvenskan hamnade man plötsligt i de nedre regionerna. Vill man vara ”tyken” kan man säga att där har de lyckats hålla sig kvar.
Under senare år har det tydligen varit permanent turbulens i föreningen där personal på olika nivåer liksom spelare kommit och gått. Inför varje ny säsong har vi också i GP kunnat lösa om alla nya satsningar som skall ge det stora lyftet och placera laget på den övre halvan i tabellen. Det är aldrig fel att ha högt ställda mål men när de aldrig infrias blir det fel.
Ser vi nu till det som hänt hittills så är allting som vanligt. Man blir ju lite avundsjuk på mindre klubbar som Värnamo och Mjällby med tanke på vad de presterar utifrån sina i jämförelse med IFK begränsade resurser. Nu är jag ingen expert på spelsystem, men när det går en hel halvlek utan att motståndarnas målvakt rört bollen inser även jag att något är fel. Även om man har ett nytt spelsystem, hur lång tid skall det behövas för att få professionella yrkesspelare att förstå hur de skall agera? Eller bör man kanske i stället anpassa systemet till spelarnas förmåga?
Den närmsta framtiden får utvisa hur det skall gå. Samtidigt kan jag inte låta bli, mitt blåvita hjärta till trots, att gratulera Gais till de framgångar man hittills har skördat. Bra jobbat utifrån förutsättningarna!
”Blåvit-trots allt”