Vi närmar oss julhelgen som i år lär vara en ”löntagarhelg” med möjlighet till sammanhängande ledighet. I samförstånd har jag och min fyrbente hårige filosof Chip fattat beslut om att under denna tid förflytta vår mobila bostad ut i naturen. Många platser finns där tillgängliga för begrundan och vederkvickelse.
Väl i naturens sköte eller för den som föredrar hemmets trygga vrå kan läsning i favoritlampans sken bli kronan på verket. Undertecknad har på nytt fått filosofen, humanisten, psykoanalytikern med mera Erich Fromms bok ”Att ha eller att vara?” i sin hand.
Fromm som gick bort 1980 säger i sin bok: "Drömmen om att vi själva skulle kunna råda över våra liv tog slut när vi började inse att vi alla blivit kuggar i byråkratimaskinen , att våra tankar, känslor och tycken manipuleras av regeringen och industrin och de massmedia de har i sin makt."
Dessa ord tycks med kuslig exakthet passa in på det som nu sker. Vi har invaggats i tron att det skulle finnas något verkligt värde i att ”ha” och ”äga”. Således ägnas en stor del av våra liv åt arbete för att införskaffa en lång rad ägodelar vi manipulerats tro att vi behöver. I denna vår strävan har vi tappat bort och ges inte tid att vara. Detta att vara inbegriper lek, konstnärligt skapande, läsande eller det oförbehållsamma äkta samtalet människor emellan.
En förhoppning inför det nya året är att media överlag tar till sig och ger utrymme för den klokskap som finns bland oss gräsrötter.
Som en påminnelse om vikten av att vara gör Chip mig uppmärksam på sin närvaro under bordet med krav på omedelbar kärleksbetygelse.
Nå, låt oss efter detta avbrott för en stund lämna sinnenas verklighet för ett besök i en annan. Låt oss begrunda författaren Ralph Waldo Emersons ord:
"Jag älskar det vanliga. Jag utforskar det välbekanta, jag sitter förväntansfull vid foten av det låga. Ge mig blott kunskap om denna dag, så överlåter jag forntiden och framtiden åt er. Vad är det vi verkligen vill ha besked om? Mjölet i tunnan, mjölken i kannan, sången på gatan, båten som kommer?"
Ljuset återvänder nu långsamt och vi nalkas dagsmejans tid med löfte om varmare dagar. Vägen framåt kantas förvisso av svekfulla förtroendevalda. Detta oaktat pågår samtalet oavbrutet utanför maktens boningar. Så mycken klokskap ryms hos var och en av oss gräsrötter.
Demokratins vara eller icke vara hänger dock samman med att var och en av oss efter förmåga bidrar till densamma. Ett sätt att göra vår röst hörd är att ”här” eller annorstädes framföra våra åsikter. En förhoppning inför det nya året är att media överlag tar till sig och ger utrymme för den klokskap som finns bland oss gräsrötter.
Till sist med förhoppning om att förklaringens ljus snart måtte vara här har jag en hälsning och en uppmaning till er alla:
Låt ångvisslan ljuda! Båten kommer. Sången på gatan får aldrig tystna!
Ronny Larsson
Kvistalånga