Det finns en vuxen i min tolvårige sons liv som betyder väldigt mycket för honom. Hon har varit hans lärare sedan fjärde klass. Min son och hans klasskompisar slutar snart femte klass. Den här läraren är helt fantastisk. Hon ser individer där de befinner sig, hon är samtidigt ärlig och tydlig och vågar dessutom ge eleverna av hela sitt hjärta.
Den här klassen har varit stökig, barn har blivit erbjudna hörselkåpor för att kunna koncentrera sig och det har varit flertalet bråk mellan elever. Det har varit en otrygg miljö för flera barn i klassen. I en stökig klass har den här läraren fått ordning och samtidigt blivit omtyckt av klassen. Min son pratar gott om den här läraren för sina andra kompisar och till andra, han berättar hur bra hon är. När en tolvåring säger att hans lärare är bra så betyder det fritt översatt till att hon är sjukt jäkla bra!
Men nu – när det efter sommaren i sjätte klass är dags för betyg, nu när det bara är ett år kvar på mellanstadiet, då ska den här fantastiska läraren sluta.
Varför?
Övertalighet.
Det skär i hjärtat på mig.
Jag som förälder men också skattebetalare undrar förstås när människor ska börja gå före pengar? Jag arbetar själv i vården och ställer mig den frågan dagligen. När ska vi börja värdesätta människor? Kan politiker tänka längre än vad näsan räcker?
Skäms på er.
Elin