Förskola, inte ”dagis”. Nu är jag trött och arg på att ordet ”dagis” fortfarande så frekvent används i svenska samhället.
I och med att förskolan fick en egen läroplan 1998 byttes ordet daghem (eller ”dagis”, som visst är lättare för folk att säga) ut mot förskola.
Ett stort lyft för oss förskollärare, som nu lättare skulle jämställas med övriga lärare i skolan då man skulle se barnens skolgång i ett 1-16 års perspektiv, där förskolan ska lägga grunden för det livslånga lärandet.
Visst låter det bra? Och barnen lär sig en hel massa saker i förskolan. De lär sig det grundläggande samspelet med andra barn, såsom sociala regler, turtagande och empati. De lär sig bland annat grunderna för matematik, språkutveckling och språkförståelse, naturkunskap och enkel naturvetenskap, samt miljötänkande.
Det är vi pedagoger i förskolan som har i uppdrag att ge barnen möjligheter att få tillgodogöra sig dessa kunskaper varje dag.
Det är det vi utbildar oss till under tre eller tre och ett halvt år på universitet och högskola.
Men varför envisas då folk med att fortfarande använda det mer barnsliga ordet ”dagis”?
Är det så mycket lättare för vuxna att säga? För till och med de riktigt små barnen kan säga förskola, men på sitt eget sätt, liksom de inte kan uttala många andra ord och namn när de är små.
Är det för att vuxna har så svårt att lära sig ett nytt ord? Men nu är det ju snart 15 år sedan, inte kan det väl vara så svårt?
Eller är det för att det låter mycket gulligare och mjukare med ”dagis”?
Att föräldrar lämnar sina barn till snälla ”dagisfröknar” som leker och passar deras barn medan de jobbar? Men jag är ingen snäll barnpassande ”dagisfröken”!
Jag är en snäll pedagogisk högskoleutbildad förskollärare!
Vad tror ni man får bäst lön som ”dagisfröken” eller förskollärare?
Med mitt lönebesked som facit kan jag säga att svenska samhället visst fortfarande ser mig som en ”dagisfröken”...
Malin N