Så vi får snällt nöja oss med de aktörer som finns på området, som visserligen utgör ett bra komplement, men de ersätter inte en personalrestaurang. Och trängseln i personalrummen ökar, skriver insändarskribenten.
Så vi får snällt nöja oss med de aktörer som finns på området, som visserligen utgör ett bra komplement, men de ersätter inte en personalrestaurang. Och trängseln i personalrummen ökar, skriver insändarskribenten. Bild: HENRIK WITT / TT

Ska vi som sliter i vården gå hungriga nu också?

Det är bara för dåligt att man inte lyckas lösa detta utan glapp, skriver Åsa Palm.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du skriva en egen insändare? Mejla till: friaord@gp.se. Vill du svara eller har du synpunkter på en insändare? Använd samma mejladress och ange vilken insändare det gäller.

ANNONS

Jag är hungrig när jag skriver detta – inte för att jag tillhör de fattigaste i samhället, de som inte har råd med bra mat – anledningen är att det inte längre finns någon personalrestaurang på Sahlgrenska, där jag arbetar. Restaurangverksamheten stängde före jul. Dagen innan meddelas att det ännu inte finns någon lösning för den vidare driften. Vi får veta att man arbetar med att ta fram ersättningslösningar bestående av "foodtrucks". Det meddelas också att någon tidsplan för när detta kan vara på plats ”inte är satt”.

Men behöver man gå hungrig? Alternativen utanför området är ju många – om man hinner ta sig ner till stan vill säga. Och det hinner inte merparten av Sahlgrenskas anställda. Så vi får snällt nöja oss med de aktörer som finns på området, som visserligen utgör ett bra komplement, men de ersätter inte en personalrestaurang. Och trängseln i personalrummen ökar.

ANNONS

Det är bara för dåligt att man inte lyckas lösa detta utan glapp. Vi som arbetar på Sahlgrenska förtjänar en bra personalrestaurang – alla dagar.

Åsa Palm

ANNONS