För tidigare generationer var sjöfartsstaden Göteborg en realitet på annat sätt än den är för dagens invånare. På den tiden när lastfartygen gick upp i älven och det hamrades på varven på Hisingssidan levde man närmare sjöfart och sjöfolk. Att det sedan var en bullrigare och smutsigare miljö var myntets baksida.
I dag är det rent (nåja) och tomt i vår hamn, med undantag av Stenafärjorna och de små kollektivtrafikfärjorna som ivrigt pilar mellan stationerna. Ibland livas dock hamnen upp lite extra då något kryssningsfartyg lägger till vid Amerikaterminalen. Den som tittar in på hamnens hemsida kan göra fynd i inkommandelistorna!
Och varför inte erbjuda intresserade en visning ombord på något kryssningsfartyg vid Amerikaterminalen – sådana visningar i Stockholm har fått stor uppslutning!
Men alla dessa kryssningsfartyg tar sig inte in under Älvsborgsbron och in på grundare vatten utan lägger till vid Arendal- och Skandiahamnarna, och det sker i största anonymitet, eftersom det är tillträde förbjudet för utomstående i de hamnarna. Det är synd att inte hamnen gör det möjligt för en intresserad allmänhet att komma i fartygens närhet, kanske genom inhägnade plattformar eller ännu enklare per sightseeingbåt från älvsidan, med någon som informerade om det aktuella fartyget och om kryssningstrafiken.
Och varför inte erbjuda intresserade en visning ombord på något kryssningsfartyg vid Amerikaterminalen – sådana visningar i Stockholm har fått stor uppslutning!
I dag är kryssningsbesöken i världens hamnar både uppskattade och ifrågasatta. En mer öppen attityd från Göteborgs hamn skulle sannolikt innebära ett större intresse och ökad förståelse för verksamheten hos göteborgarna.
Landkrabban