I dag ligger på regeringens bord den konvention som förbjuder kärnvapen och som togs i FN den 7 juli 2017 med 122 länders ja-röst. En av dessa röster var Sveriges. I stället för att skriva på konventionen, tillsatte regeringen en utredning. Den presenterades i januari och avråder Sverige från att stödja konventionen.
Som är vanligt vid utredningar har regeringen bett att få synpunkter från myndigheter och från civilsamhällets organisationer. Den 26 april, när svarstiden gick ut, hade 81 svar kommit in. I svaren kan vi se en klar klyfta mellan civilsamhällets organisationer och de myndigheter och organisationer som har intressen inom försvarssektorn.
De som deltar i försvarssektorn talar emot varje engagemang i arbetet för nedrustning av kärnvapen och för ’business as usual’; inte störa Nato med kritik mot kärnvapen och inte störa samarbeten om militärövningar och militär utrustning.
De organisationer från civilsamhället som svarat utredningen är i stället starkt övertygade om att Sverige bör skriva under FN-konventionen. De hänvisar till de oerhörda humanitära och ekologiska konsekvenser som varje kärnvapenkrig skulle få.
Tänker vi kortsiktigt och begränsat kan de militära intressena få bestämma vår försvars- och utrikespolitik. Tänker vi långsiktigt och globalt finns det bara ett alternativ. Det är att avskaffa alla kärnvapen. Kärnvapen är inte en fråga för militärer. De är riktade mot civila, inte militära, mål. Det är allas vårt moraliska ansvar att eliminera kärnvapnen för att skydda och bevara vår planet och allt liv på jorden.
Att signera FN-konventionen är ett första steg i Sveriges arbete för en kärnvapenfri värld. Det är ett steg på den väg som trampats upp av tidigare svenska kämpar mot kärnvapen, från Alva Myrdal till Anna Lindh. Det är ett steg som vi hoppas regeringen tar utan dröjsmål.
Karin Henriksson
Åsa Murray