Jag är en 81-årig man som med intresse följt debatten om man ska premiera goda resultat i skolan. Jag är en av de elever som själv fått rikligt med premium (17 stycken). I Folkskolan var det ofta någon förening såsom Gamla Majpojkar som finansierade bokpremium och diplom.
Vilken upplevelse det var att få premium, lyssna till ”Den blomstertid nu kommer” från den utbaxade orgeln i gruset och ha hela sommaren framför sig! Jag svävade i ett glädjerus hela resten av dagen.
Jag svävade i ett glädjerus hela resten av dagen.
Den högtidligaste avslutning var efter den två-åriga yrkesutbildningen då avgångsklasserna samlades i en stor sal vid Gustaf Adolfs torg. Premium till de bästa, (kanske 200 kronor), mottogs ur Stadssekreterare Alf Hermanssons hand och betyget räcktes över av Yrkesskolans rektor Philip Willard med orden ”lycka till”.
Det räckte så. Någon förtäring var inte på tal och det var andra tider då (1956). Själv tog jag spårvagnen in till Gumperts Hörna dagen efter och köpte boken ”Förgasarmotorer för bilar” på 282 sidor för de pengar jag fått.
Något mått av intelligens måste väl ha funnits men det krävdes också hårt arbete. Jag var bland de fattigaste bland de fattiga. Mamma var ensamstående fabriksarbeterska. Vår lärare Algot Bengtsson betalade för min skolresa ett år då han visste att mamma hade det knapert eftersom pappa aldrig betalade något underhåll.
Att jag fick känna några timmar av lycka tycker jag inte kan skada någon.
Ivan Hedin
LÄS MER:M och L vill ta skolpengar – och prisa bästa eleverna