I allt fler av vår Herres hagar finns parkslidet – en ohejdat växande invasiv art. Vid den ständigt naturvårdsaktuella Finngösaravinen i Sävedalen har den intill nyligen funnits i ett begränsat område. Försommarens schaktande har i ett slag gjort situationen alarmerande. Jord har förts vida omkring. I dag, några få månader senare, skjuter horder av sticklingar fram längs hela infarten till vår välbesökta oas.
Vi fasar nu över Naturvårdsverkets profetior: områden kan växa igen så att man inte kan promenera där; trädgårdar kan inte odlas längre; rena monokulturer bildas; arter såsom groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur kan påverkas mycket negativt; de kraftiga rötterna kan tränga in i byggnader och vattenledningar med stora ekonomiska konsekvenser som följd.
Ett citat från vårt statliga verk tydliggör utmaningen när parkslidet ska bekämpas: ”En kombination av skördande av växtens ovanjordsdelar följt av täckning med markduk och slutlig täckning med ett 30 centimeter lager jord eller grus kan möjligen lugna ner växten. En felaktig bekämpning kan leda till att man förvärrar situationen och ökar spridningen.”
Försommarens grävande vid Finngösaentrén handlade om att förbättra dagvattenflödet. Hur blir det, månne, med den framtidsinvesteringen? Gör om och gör rätt! Låt oss samfällt och med vunnen kunskap förklara krig mot parkslidets hotande elände!
Lars Josefsson, naturpedagog i Partille