Det som skedde i Skärholmen är hemskare än vad vi tror - för det hade aldrig behövt hända och skulle aldrig ha kunnat hända på samma sätt i många länder.
Något som förfasar oss som varit utlandsboende i många år är att Sverige är ensamt om situationen som råder. London har absolut inte samma problem med gängskjutningar. Det är 30 gånger fler skjutvapenmord per capita i Stockholm jämfört med London. Helt i onödan.
Hur har London löst det? CCTV i.e. kameror på alla offentliga platser samt även tillåtet att ha privata CCTV på/i sina byggnader. Att på något sätt bruka våld i den staden är mycket svårt för man kommer ej undan ifall man gör det.
Skärholmens gärningsman i London hade varit filmad på vägen dit, när han är där, när han utför brottet, när han flyr. Följd i realtid av polisen. Med andra ord hade han avstått från mordet.
I London är våldskapitalet statens och folk vågar ha civilkurage. Alla som bott i London har sett vuxna människor tillrättavisa stökiga bråkstakar. Civilkuraget är så starkt så att till och med när terrorhandlingar inträffar så har vanliga medborgare heroiskt gjort motstånd likt vid London Bridge och Borough Market. Det sitter i britternas själar.
Som hemflyttad från London ser jag ofta hur vi svenskar ofta tittar ned i marken och tar oss därifrån när oförrätter begås. Ett skott i ansiktet vill ingen ha. Var och en blir tvungen att bara bry sig om sig själv. Och det raserar samhällskittet.
Jag kan avundas Londonborna deras frihet och civilkurage. Problemen går att lösa. Gör som dem: använd tekniken. CCTV. Då får vi åter allt vi förlorat. Och vi sparar mycket pengar. CCTV är preventivt så man slipper fler: poliser, fängelser, utredningar, rättegångar och lidande. Slipper rädda medborgare. Man får även medborgare som vågar visa och uppmana till civilkurage.
Då kan resurser, energi och pengar gå till samhällsnyttiga verksamheter såsom skola, vård och omsorg. Gammalt hederligt svenskt bonnavett ger för handen att den som är filmad av polisen inte utan eftertanke tar en annans liv.
I London hade sonen haft kvar sin far och civilkuraget hade vunnit, inte de kriminella.
Jurist, flerbarnsfar, hemflyttad Londonbo