Två krafter styr människolivet enligt poeten Erik Johan Stagnelius: makten att begära och tvånget att försaka. Utvecklingspsykologin skiljer på behov och begär. Våra behov handlar om vad vi måste tillfredsställa för att överleva och må bra. Begär är något som är större än vad som alltid är möjligt att tillfredsställa.
Vi är vana att leva i en konsumtionskultur, där våra begär och önskningar påverkar vårt sätt att tänka. Vad som före pandemin glatt våra sinnen måste vi nu försaka. Åtminstone om vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och regler. Dessutom kommer en tillfällig pandemilag för att vi ska hålla borta begäret till våra köptempel, varuhus, gallerior och andra köpcentra.
Vi lever ju i ett materialistiskt överflödssamhälle, som bygger på tillväxt. Där konsumerar vi efter begär och inte efter behov. Det innebär, att när vi är vaccinerade och känner oss trygga, börjar vi sannolikt konsumera som vanligt igen.
Nu längtar vi alla efter att få göra vad vi brukade göra, att delta i föreningslivet, sjunga tillsammans, träna tillsammans, gå på konserter, teatrar, idrottsevenemang eller gå i kyrkan. Besöksnäringen skriker efter dem som älskar att resa, åka skidor eller njuta av sommarvärmen på en semesterort.
Vi lever ju i ett materialistiskt överflödssamhälle, som bygger på tillväxt. Där konsumerar vi efter begär och inte efter behov. Det innebär, att när vi är vaccinerade och känner oss trygga, börjar vi sannolikt konsumera som vanligt igen. Tillväxtsamhället jublar när hjulen börjar snurra för fullt.
Mycket av vad vi lärt oss under pandemin glöms nog bort i glädjeruset efter tillfrisknandet och slutet på smittspridningen. Visst såg vi mindre vit rök från flygplanens avgasutsläpp? Visst blev väl himlen klarare i mångmiljonstäder som Beijing och Delhi? Därför måste vi försaka överflödig konsumtion och börja konsumera efter behov och inte efter begär, om vi vill rädda vår planet. Gott slut.
Claes Thulin