Det är inte jag som äger min kropp, min hälsa och mitt liv utan regeringen och myndigheterna. Om det blir krig och och fara för mitt liv får jag inte fly utan måste jag vara beredd att offra mitt liv och bidra till samhället under slavliknande former, annars åker jag i fängelse. Trots att jag inte varit med och röstat fram denna lag och inte heller fått vara med och rösta om faktorer som påverkar risken för att dras in i krig, såsom Natomedlemskapet. Och trots att jag inte heller har med konflikterna mellan världens ledare att göra.
"Det är din plikt att bidra". Det låter också lite aggressivt, som att jag underförstått inte bidragit tillräckligt hittills och måste ta igen detta. Bidrog jag inte till samhället när jag som ung arbetslös hjälpte till nästan gratis på ett äldreboende, 40 timmar i veckan? Bidrog jag inte till samhället när jag hankade mig fram som timvikarierande stödassistent och levde på 8 000-10 000 i månaden fast jag jobbade flera dagar i veckan? Och samtidigt var klippan som täckte upp för den höga korttidssjukfrånvaron på jobbet? Bidrog jag inte till samhället när jag som boendestödjare städade hos folk som hade det renare hemma än jag själv, och som verkade ha mer att leva på som heltidssjukskrivna än mig som timvikarie? Bidrog jag inte till samhället när jag som undersköterska i hemtjänsten stressade runt hela förmiddagar utan förmiddagsrast tillsagd att inte äta frukost på arbetstid, med följden att morgonens starka kaffe frätte i min i övrigt tomma mage och troligen bidrog till de magproblem som jag sedan dess får leva med?
Bidrog jag inte tillräckligt under alla år som underbetald vårdare?
Att jämföra olika människors bidrag är egentligen inte möjligt, liksom det inte går att ställa grupper mot varandra. Men jag tillåter mig att ifrågasätta att jag genom att fly från att bli dödad eller våldtagen eller från tvångsarbete under orimliga former, riskerar nästan dubbelt så långt fängelsestraff som Paolo Macchiarini.
Fd undersköterska